Hej!

Liselott heter jag, är 34 år gammal och byggde ett nytt hus i Torslanda (utanför Göteborg) tillsammans med min sambo Daniel, som vi flyttade in i juli-07. Tidigare den våren, närmare bestämt den 17/2-07, så tog vi ett grav-test och fick reda på att vi väntar barn, efter 1 års hårt jobbande! Jag som inte trodde jag kunde bli gravid, var chockad länge... Men, den 10 oktober 2007 blev vi föräldrar till en liten Elton. Världens underbaraste lilla varelse... Sedan dess är inget sig likt! Sömnlösa nätter, matvägran, skrikiga vagnfärder och ett konstant klängande på mamma. MEN, det är värt varenda sekund, och jag njuter SÅ av att ha fått förmånen att uppleva allt detta fantastiska lyckorus! Det går inte en dag utan att han ger en ett leende på läpparna och ett ryck i hjärtat...

2007 blev ett väldigt händelserikt år för oss, som nog blir svårt att toppa!

DET BLEV EN ELTON!!!!



Den 10/10-07, kl:20.49
Vikt: 3495 gr
Längd: 49 cm

PS. Om du vill läsa om Eltons resa till världen, ta en titt i mina bloggar...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

ELTON HAR BLIVIT STOREBROR!!!
Den 6/8-08 var det dags igen... Införskaffade nya graviditetstester och ett svagt, svagt + uppenbarade sig på stickan!!! Det gick lite fortare det här än vi hade planerat, så känslorna hamnade lite utanpå kroppen. Hur skall det här gå? Kommer vi någonsin få sova igen?!?! Visst är livet fantastiskt... Den 10:e april 2009 var lill-grodan beräknad till, på Elton´s 1,5 års dag!

DET BLEV EN ESTHER!!!!


Den 14/4-09, kl:22.24
Vikt: 3500 gr
Längd: 50 cm

ESTHER'S RESA TILL VÄRLDEN:

6/8-08: Ett svagt, svagt + på stickan... GRAVID igen!!!

4/9-08: Livsstilssamtal hos BM. Hade en vikarie för min "gamla" BM. Var så besviken, då jag sett fram så mycket emot att få träffa henne igen. Kändes även ganska meningslöst att gå igenom mina alkoholvanor, då jag knappt hann smaka på ett glas vin innan jag blev gravid igen...

15/9-08: Var på Carlanderska och lämnade blodprov för kub-testet.

25/9-08: Var på Carlanderska för att få resultaten och göra ultraljudet för nackuppklarnings-testet, men det visade sig att bebisen låg så dumt till och var enligt bm mindre än vad vi beräknat, så hon kunde inte mäta tillförligtligt. Vi får åka tillbaks om en vecka, och hoppas att bebisen ligger i bättre position då! Vi fick i alla fall se ett pickande hjärta och sprattlande armar och ben! Då är det verkligen sant! Jag har en liten bebis i magen!

26/9-08: Bm möte. Det var kul att träffa Yen igen! Även Elton var med och charmade sönder henne! Alla värden såg bra ut: Tryck: 105/60, Hb: 128 och socker: 5,8

3/10-08: Tillbaks på Carlanderska och gjorde avslutande kubtest, och allt såg jätte bra ut!!! Är så lycklig!!! Idag visade sig bebisen upp från sina bästa sidor och vinkade glatt till oss där inne! Mätningarna gick bra och värdena var toppen. Fick även med oss 2 fina bilder hem som jag inte kan slita blicken ifrån... Förra bm hade haft fel, för enligt beräkningarna idag så är bf fortfarande satt till den 10 april, som jag trott hela tiden! Det kändes också väldigt skönt! Åh, en sån lättnad...

18/11-08: Rutin Ultraljud på Östra. Allt såg jätte bra ut och den lille krabaten är i v.20. Blev även tillfrågan om jag ville ställa upp för forskningen, då de hade utbildning för läkare från hela landet den här veckan på hjärtat på fostren som är i just v.20. Så, det gjorde jag! I över en timme undersökte 3 läkare noggrant hjärtat, så det vet vi nu också ser väldigt fint ut!

25/11-08: Besök hos BM. Urinprovet visade bra resultat, och blodtrycket var 115/60. Hjärtljuden låg på 138. Precis samma som sist... Är det en kille till, månne?!?

5/1-09: Besök hos BM. Blodtrycket var 105/60, 114 i järnvärde (måste börja äta en järntablett till om dagen och hoppas att det räcker...), 6,2 i socker. Bebisens hjärtljud var idag på 142 slag, fortfarande låga... Sf måttet var 24 cm. Hela 3 cm mindre än samma tid när jag väntade Elton! Så, jag går emot de flesta "regler", magen är MINDRE den här andra gången!!!

3/2-09: Besök hos BM. Allt såg som vanligt bra ut. Sf måttet var 28 cm, fortfarande 3 cm mindre än med Elton, så jag följer kurvan, men med en mindre mage än sist helt enkelt! Blodtryck 120/60, hjärtljuden var idag 148 (högre än Elton någonsin hade vilket gör att misstankarna nu kan svänga lite mer åt än tjej än vad vi tidigare trott...) och järnvärdet hade sjunkit till 110, så nu blir det att börja knapra Niferex...

23/2-09: Besök hos BM. Nu har jag börjat få väldiga problem med foglossning och dyl. så vi pratade en hel del om det. Fick en läkartid den 25/2 så då kan jag förhoppningsvis bli sjukskriven... Blodtryck 120/65, hjärtljuden var på 138, SF måttet var 31 (följer kurvan), järnvärdet hade ökat till 117 (vilket känns!) och sockervärdet låg på 4,2. Bebisen verkar i alla fall må bra även om mamma haltar lite!

19/3-09: Besök hos BM. Allt såg som vanligt bra ut. Sf måttet var 35 cm, så nu hade den skuttat upp lite, vilket bm bara tyckte var bra, det var ett tecken på att det snart var dags sa hon. Att bebisen dessutom låg väääldigt långt ner med huvudet gjorde att hon också trodde att det inte var så väldigt långt kvar... Hjärtljuden var idag på 142 slag och mitt blodtryck låg på 120/65.

3/4-09: Vi vaknade av att telefonen ringde och det var från MVC som berättade att min BM var sjuk, så vi kunde inte komma idag på kontroll. En kvart senare, när jag reste mig ur sängen; 07,30 gick vattnet! Vi ringde hem svärmor som kom som ett skott, medan vi höll oss ganska lugna då vi varit med om samma sak förrut. Väl på sjukhuset kunde de tyvärr inte se någon vattenavgång vid undersökningen, så jag fick gå ut och traska en timme runt sjukhuset, men inte ens efter det kunde de se någon vid ytterligare en mindre skön undersökning... En läkare gjorde slutligen ett UL för att kolla om det fanns vatten, och de fann fickor med vatten, så därför blev vi helt sonika hemskickade igen, utan att något mer kommer hända nu... Känns lite som att luften gick ur en.. För det första vet jag ju att det var vatten som kom (eftersom jag även varit med om det förrut, det var så mkt så jag fick torka upp det med 2 stora handdukar och det var en ren vätska), så känslan av att inte bli trodd i kombination av att man vet infektionsrisken för liten där inne är större nu, och att man på de få timmarna hann ställa in sig på bebisleverans nu helt plötsligt gick i stöpet, gör att allt känns väldigt märkligt just nu... Har liiite molande mensvärk av och till, men jag känner mig ganska håglös nu...

Det var likadant sist, att de inte kunde se någon vattenavång vid undersökningen, men då trodde de åtminstone på mig så jag blev igångsatt 3 dagar senare...

7/4-09: Var hos BM idag och hon var nästan lite mer orolig än jag och jag lovade att kontakta förlossningen igen om jag kände minsta lilla som inte stämmer eller om jag är orolig av någon anledning. Hon misstänkte också vattenavgång när hon mätte magen och den inte växt på ca 3 veckor, men att den också sjunkt mkt. Konstigt nog känner jag mig inte orolig, nog för att de gjorde ett UL när vi var inne i fredags och mätte vattenmängden som var kvar i magen, och att det då finns så det räcker. Så fort jag känner mig det minsta lilla konstig så får jag ju upp förhoppningarna om att det är något på G, men det kan lika väl sluta med en liten fis, och så sitter jag där snopen igen... Hjärtljuden låg idag på 155 slag (men då levde den rövare där inne samtidigt), blodtryck 120/80 och SF måttet var 35.

 11/4-09: Vi åkte in vid midnatt igår, då var det 3 minuter mellan värkarna och de började suga i, så jag vågade inte stanna hemma längre. Väl inne och fantastiskt bemötta blev jag undersökt, öppen 3 cm och allt såg fint ut! Tjoho, tänkte jag, när jag var öppen 3 cm med E så var han ute 1,5 timme senare... Iom att klockan var rätt mycket och vi knappt sovit på 2 dygn redan då, så rullade de in en extra säng till Daniel och lät oss få sova (om vi kunde) och låta oss ringa på dem om det började suga i ännu mer. Vilket det gjorde, och jag låg och var glad medan Daniel fick sova, för jag kände förhoppningarna om att det var på G. Sen måste jag ha somnat till mellan 4 och halv 6, för då vaknade jag av att jag inte hade ont längre! Blev först orolig då jag inte heller kände några buffar, så jag blev undersökt och CTG'ad igen, och allt var bra med bebisen, men värkarna kom nu typ 1 gång i halvtimmen, och svagare igen... Sååååå beskviken... Vi valde att åka hem, för där är ju inget kul att sitta och bara hoppas på att det skall sätta igång igen! Så svärföräldrarna har nu tagit med E hem till sig och vi har fått vila idag, och senast jag hade en värk var vid 1-tiden... Alltså, maken till bångstyrig bebis som spelar mamma o pappa spratt hela tiden får man nog leta efter!!! Vem har sagt att det skulle gå så fort med 2:an?!??!??!???!

14/4-09: Hade haft värkar som kom och gick sedan den 10:e. Även denna morgon vaknade jag vid 5-tiden av molande mensvärk, så jag gick upp och tog mig en dusch. Hade sen någon värk i timmen under dagen, men framåt 6-tiden på kvällen så började de komma mer och mer regelbundet. Ringde hem Daniel och mamma, som var här, fick snällt stanna kvar en natt till! Vid 8-tiden ringde jag sjukhuset, och 20,40 skrevs vi in. Då kom värkarna ca var 4-5 minut, och jag var öppen 7 cm när de undersökte mig kl: 21.00. Ca 22.10 kom krystvärkarna och 22.24 var hon här!!! 1,5 timme innan min födelsedag!!! Vi fick en liten tjej!!!!

Åh, livet ÄR fantastiskt och helt magiskt! Lycka, lycka, lycka! Nu är vi en helt komplett liten familj... Hur gick det här till egentligen?!?