Jag mådde väldigt illa i början och spyhinken var min bästa vän ett tag, men efter medicin och handleds band mådde jag bättre och bättre. 
Jag njöt verkligen av att se magen växa och känna sparkarna där innifrån magen. Första gången jag gjorde ul var ett stort ögonblick och tårarna var inte långt borta.

Jag väntade och väntade på min lilla bebis och bf kom och passerade och jag blev mer och mer desperat. Efter att jag hade haft förvärkar sen vecka 25 typ. 
Men så den 20 precis två veckor efter bf föddes våran lilla prinsessa Alva. Hon var 51 cm lång och vägde 3618 gram. 
Hon föddes med katastrof snitt och de var nära att både hon och jag strykte med, men efteråt mådde både mamma och dotter bra efter omständigheterna. Jag var den lyckligaste människan på jorden just då så smärtan i magen kändes nästan inte alls. 
Hon är de bästa som hänt mig (oss)och jag älskar henne mer och mer för varje dag ( fast man inte tror att de ska vara möjligt) 



Vad gjorde jag före dom kom som var någonting värt? 
Älskar er så otroligt mycke, kommer aldrig sluta kämpa
för er två.Pussar på er /Idis 

Nu väntar vi tillökningen igen. Efter många försök och mycke läkar besök så finns de äntligen en liten knodd i magen igen. Jag mår illa åter igen och magen syns redan. Men jag e så lycklig. Alva e super stolt över att få bli stora syster.Kramar pussar och sjunger för magen varje dag:) 







Den 30 Juni 2007 Gifte Jag och Nicklas oss, En underbar dag men många fina minnen. Tack alla ni som delade den med oss...Nu e man fru Stoltz känns mycke konstigt.Men jag e så lycklig