- Du är här:
- Familjeliv.se
- mams2004
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
mams2004
Presentation
Jag är 28 år och bor på södara sidan av Stockholm med min familj.
Den består av min sambo Johnny och mina barn Emil 5år och Ella 2 år. Med oss i vårat lilla hus bor också 2 katter Althea och Euredike båda 10 år. Vi har vår hund Enyo,1½ år Sååååå söt.Schäfer såklart ;0)
Jag har en häst som är en pigg och glad 25 åring,han bor inte hemma hos oss så jag får åka en liten bit varje kväll.Men det är det värt !
Intressen är så klart hästar och allt där till,tränar sök och spår med Enyo. Jag träffar mina vänner så fort jag har tid,tyvärr inte så ofta som jag vill.
Men så är det väll för de flesta som har småbarn... tror jag...
Lite mer om mina barn:
Emil föddes på södertälje sjukhus,eftersom det var fullt på Huddinge. Vi var inne på förlossningen i 43 minuter innan han var ute =0). Jösses vad chockade vi vart,jag hadde ingen aning om att det var på g ens.Då hadde jag haft täta värkar i ca 2 tim. Tur att jag slapp föda i bilen,man vet ju inte så mycket när det är första barnet.
Emil är en glad envis kille som vet vad han vill och talar gärna om det. Han är fanatisk i maskiner,ALLA typer av maskiner,med eller utan hjul. Men mest så är det grävare och traktorer som gäller. Han har ärft det utav sin farfar som har en uppdaterad vangspark med det mesta i traktorväg. Emil är faktiskt ganska duktig på att köra(han sitter i farfars knä),han styr och kan hantera skopan ganska bra. Så gissa vad han gör när vi är i stallet? Ja inte tittar han på hästarna iaf.Hihi !
Alla som vi träffar tycker han är sååååå söt och snäll,så han sköter sig iaf när vi inte är hemma och på dagis tror de inte att han kan bli arg ens =0)Tur det!
Han är såklart världes bästa kille !!!
Ella har där emot inte haft det lika lätt,det blev en tuff och turbulent början på hennes liv. Men det visste vi inte när hon föddes...
Jag hadde sammandragningar i flera nätter som gjorde ont,så jag kunde inte sova på 2 dygn. När det var inne på det 3 dygnet så kännde jag att jag orkar inte mer,måste få sova någon gång. Det var inte heller regelbundet så man kan tolka det som värkar.
Jag ringde iaf, för jag ville att de skulle ge mig ngt så jag kunde få sova. Jag fattade ju själv att det inte var på g,men de hadde ingen plats först,men sen fixade de plats iaf. Ja det blev lite rörigt. Hursom så åkte vi in och då var jag bara 6 cm öppen. Det blev lite lugnare med magen så jag kunde äta lite. Men efter 3 tim utan några värkar alls så satte det fart och då tog det ca 30 min . Hon var pigg och nyfiken liten tjej!
Första tiden var strulig eftersom hon inte åt ordentligt,jag får super mycket mjölk,men hon ville inte ligga vid bröstet så länge. Vi testade med flaska,men inget var bra. Ibland kund jag få i henne lite mer men ofta så kräktes hon upp allt.
När hon var knapt 10 veckor,blev hon jätte dålig,hon fick ingen luft och kräktes massor! Jag fick åka in till akuten,där trodde de att det var RS-virus. Men det var inte RS. Det var ett liknande virus trodde läkarna,så efter 3 dygn på sjukhus så fick vi åka hem.
Efter knapt 2 veckor, bllev hon jätte sjuk igen. Liknande symptom som tidigare,fast lite värre.
Jag åkte in igen till akuten.
Läkarna börjar misstänka astma. Guuud,vi som har massa djur också,hur ska det gå!
Efter 3 dygn till på HS,så kommer chefsöverläkaren till mig,sent på kvällen. Han säger att det inte är astma. Nehe,vad är det då?
Det vet dom inte utan måste ta uteslutningsmetoden.
Vi ska börja med röntgen på lungor och hjärta för att se om man ser ngt.
På förmiddagen åker vi ner till röntgen. Svaren dröjer ända till sent på kvällen,som samma chefsöverläkare kommer med. Dom har sett att hjärtat är förstorat!!!!!
Tidigt nästa morgon görs ett ultraljud på hjärtat och då ser ma att det är ett stort HÅL mellan kammrarna. 10 mm stort,det är mycket på ett så litet hjärta!
Vi flyttas samma dag till ALB(Astridlindgrens barnsukhus).
Där få hon ÄNTLIGEN rätt behandling och rätta medeciner. Jag var tvungen att sondmata henne redan från första dagen på HS. På ALB fick vi bo några veckor i väntan på operatin nere i Lund.
Väl nere i Lund blev vi väl omhändertagna.
Det var en lååång dag,dagen inna operationen. Undersökningar och fler ultraljud mm.
Det var lite nervöst att lämna henne till narkosläkarna såklart,vi visste ju inte säkert om vi skulle få se henne igen...
Efter bara 4 hemska timmar,så ringer kirurgen och talar om att operationen gått bra och det ser ut som att hålet blivit tätt. Det är det svåraste med en sådan operation,att få det tätt.Man lappar med GoreTex,ja det är sant! Det ska hålla hela livet ut.
De näst följande dagarna på intensiven var jätte jobbiga för oss,man vet ju inte hur kroppen återhämtar sig och hon var så groggy av morfinet.Jag vågade inte ta så mkt i henne heller eftersom det knapt gick att lyfta henne. Det kändes obehagligt att ta när man visste att revbenen inte satt ihop.Det tog ca 6 veckor innan de läkt ihop.
Det var en fantastisk kännsla första gången hon tog bröstet och kunde äta,Läääääänge !
Hon återhämtade sig bra.
Bara 6 dagar efter operationen skrevs vi ut och fick åka hem,man stannar bara i Lund så länge man behöver ha kirurgen i närheten.
Vi går på återbesök på ALB. De kommer att följa henne hela uppväxten för att se så det inte blir någon förändring.
Allt ser bra ut och detta ska inte påverka henne alls. Hon kan göra vad hon vill och sporta hur mycket hon orkar.
Helt otroligt att man kan laga sådant,jag är glad att det gick bra och att hennes skada var relativt enkel att fixa. Vet att det finns många familjer med barn som får betydligt sämre prognoser. Träffade många i Lund. Sänder dem en tanke!
Profil