Marina heter jag. Jag är 37 år, och mamma till två underbara barn. Louise som är 15 år, en underbar snäll och go tjej. Och Filiph "min minsta" som är 12 år.
Fick våren 2008 en Gluten intollerans diagnos på Louise. Vi som har kämpat med hennes "onda" mage i flera år, och undrat så vad som "spökat"!
Filiph fick diagnosen ALL, Akut Lymfatisk Leukemi, några dagar innan han skulle fylla två år december 2000. Hela våran trygga tillvaro ramlade samman som ett korthus. Vi gick igenom ett total mörker under hans första behanlingar av cytostatika. Filiph tynade bort mitt framför våra ögon. Hans livsgnista försvann, det var som om livet rann ur honom. Finns det något värre än att se sina barn lida!?Och inte kunna hjälpa dem?
"Glimten i ögat" kom åter tillbaka efter fyra månader in i behandlingen. Då hade han inte gått på sina ben på fyra månader pga smärtor orsakade av cytostatikan. Han fick börja om från början igen- dvs att rulla och krypa.
Det var många ups&downs under hans sjukdoms period. Medicineringen gjorde att han hade ont i armar/ben och leder. Det tog två år av vårat liv- Cancern! Två år av cytostatika behandling, två år vånda, ångest och smärta.
Men Filiph mår BRA i dag. Han är friskförklarad och fri från behandlingar. Vi går på kontinuerliga kontroller, och det kommer vi få göra tills han fyller 18.
På något sätt går livet vidare. Men detta är något vi aldrig glömmer, detta kommer vi för evigt att bära med oss. Och man blir ständigt påmind i vardagen om vad vi gått igenom, när han klagar över värkande ben, är det växtvärk eller kan det vara leukemi?
I dag lever vi som "en vanlig" familj igen. Jag har "kommit tillbaka" till arbetslivet efter många sjukskrivningar fram och tillbaka. Och det känns så himla skönt! Att få jobba, kunna jobba och fungera normalt igen. Jag jobbar på förskola och älskar mitt arbete :)
Marina *Filiph & Louises mamma*
STOPPA BARNPORREN VIA INTERNET. ser ni något anmäl det här: www.rb.se/hotline/ DETTA BORDE ALLA HA PÅ SIN SIDA. KOPIERA DETTA OCH LÄGG PÅ DIN SIDAs
Myska
Presentation
Fick våren 2008 en Gluten intollerans diagnos på Louise. Vi som har kämpat med hennes "onda" mage i flera år, och undrat så vad som "spökat"!
Filiph fick diagnosen ALL, Akut Lymfatisk Leukemi, några dagar innan han skulle fylla två år december 2000.
Hela våran trygga tillvaro ramlade samman som ett korthus.
Vi gick igenom ett total mörker under hans första behanlingar av cytostatika. Filiph tynade bort mitt framför våra ögon. Hans livsgnista försvann, det var som om livet rann ur honom. Finns det något värre än att se sina barn lida!?Och inte kunna hjälpa dem?
"Glimten i ögat" kom åter tillbaka efter fyra månader in i behandlingen. Då hade han inte gått på sina ben på fyra månader pga smärtor orsakade av cytostatikan. Han fick börja om från början igen- dvs att rulla och krypa.
Det var många ups&downs under hans sjukdoms period. Medicineringen gjorde att han hade ont i armar/ben och leder.
Det tog två år av vårat liv- Cancern! Två år av cytostatika behandling, två år vånda, ångest och smärta.
Men Filiph mår BRA i dag.
På något sätt går livet vidare. Men detta är något vi aldrig glömmer, detta kommer vi för evigt att bära med oss. Och man blir ständigt påmind i vardagen om vad vi gått igenom, när han klagar över värkande ben, är det växtvärk eller kan det vara leukemi?
I dag lever vi som "en vanlig" familj igen. Jag har "kommit tillbaka" till arbetslivet efter många sjukskrivningar fram och tillbaka.
Och det känns så himla skönt! Att få jobba, kunna jobba och fungera normalt igen. Jag jobbar på förskola och älskar mitt arbete :)
Marina *Filiph & Louises mamma*
STOPPA BARNPORREN VIA INTERNET.
ser ni något anmäl det här:
www.rb.se/hotline/
DETTA BORDE ALLA
HA PÅ SIN SIDA.
KOPIERA DETTA OCH LÄGG PÅ DIN SIDAs
Profil
Heminredning Matlagning/Bakning Musik
Resor Trädgård
Pop Reggae Rock
Schlager