- Du är här:
- Familjeliv.se
- nallan
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
nallan
Presentation
1995,5 april ,födde jag , då 28 år, en trisomi 18 flicka.Det kommer alltid att kännas som igår fast saknaden och sorgen byter skepnad med tiden.Det bästa och det värsta som kan hända en människa -att få och att förlora ett barn.
Jag hade en fullgången graviditet+två veckor.Doris ville inte komma ut så jag blev igångsatt, tre dygn senare kom hon .Vi fick efter ca två timmar veta att hon hade trisomi 18. De sa att hon inte skulle överleva natten.Hela min värld som jag känt den förändrades där och då
Jag fick bo uppe på BB de första nätterna och Doris var på neonatalen.Till slut blev jag galen av alla normala skrikande bebisar och deras lyckliga mammor, sköterskorna som ville så väl och tjatade om att jag skulle äta,sova...
..Tjejerna nere på neon satte upp en skylt med våra namn på dörren till besöksrummet nere hos dem ,och där fick vi bo.
Efter 9 dagar fick vi äntligen ta med oss Doris hem.
De följande 5 månaderna var helt fantastiska. De hade sagt att Doris inte skulle kunna le eller röra sig, kommunicera, men det kunde hon.Hon växte och rundade på sig lite.Hennes sista månad var underbar.
Doris sov bara 10 min i taget och hon gillade inte att ligga ner så vi satt varje natt tillsammans hon och jag i soffan och tittade på varandra .Jag drunknade i hennes ögon.
Jag är så tacksam för den tiden vi fick med henne. Det kändes som om hon inte for förrän jag skulle klara av det.
det låter konstigt men jag tror att hon var väldigt klok.Det kändes även som att hon hade en redan klar plan på något vis ,att hon bara var på mellanlandning på väg mot något större...
När hon kom fanns inget änglarum eller tråd. Jag fick söka all info från USA. Där fanns en förening för tri 13 18.
Jag kände mig så ensam bland alla vanliga mammor och bebisar,glad för alla er som har den här sidan nu.
Under den här tiden träffade jag bara 2 läkare som mött ett trisomi 18 barn i livet.
När jag väntade min andra dotter(Doris var drygt två månader när jag blev gravid igen.) hade jag enorma skuldkänslor för att jag inte kunde känna något för henne när hon låg i magen.Det var kaotiskt runt oss med Doris. Vi var på fostervattensprov två eller tre dagar efter att Doris lämnat oss. Jag minns att jag inte brydde mig alls.Kall. Nollad.
Jag trodde inte att det fanns kärlek för ett barn till. Men ack så fel..Jag är väldigt stolt över mina tjejer!
Vilma är en underbar 12 åring som har en egen skyddsängel!! När hon var liten så älskade hon lillefot och gänget.Hon sade att Doris inte behövde åka bil med oss hem från dagmamman, hon red hem på dinosaurierna
anna
Profil