Vi väntar ett adoptivbarn från Tjeckien

Kort historik om vår adoptionsprocess:
2004 anmälde vi oss till vår kommun för att ansöka om att få adoptera ett barn, Med facit i hand kan vi bara konstatera hur naivt vi trodde att det skulle ta ett par år (max) för oss att bli föräldrar. Nu, inne på sjätte året efter anmälan skulle vi nog kunna skriva en bok om vår barnlöshet, hopplösheten och vacum tillståndet det innebär att vänta. Och självklart vår längtan att bli föräldrar. Vi kan väl säga att vid det här laget är vi övermogna inför uppgiften. 

Vi har varit medlem i alla svenska adoptionsförmedlningar. Länge stod vi på kö i Indien. Köerna blev längre, vi kom längre och längre ner på listan och bestämde när vi fick chansen att byta land till Makedonien.

I över två år hade vi en ansökan genom Adoptionscentrum som pilotfamilj i Makedonien. I oktober 2009 fick vi slutligen besked att ingen barn kommer att komma från Makedonien. Som vi kände det då var det som att få missfall i 24 månaden (vi tror att det skulle kännas ungefär likadant.)
Vad gör vi nu? Snabbt som ögat, mitt i vår sorg bytte vi land, gjorde klart nya papper som skulle skickas till Nepal.
I december åkte landsansvarige från Adoptionscentrum ner till Nepal med våra papper.

Ny väntan, nytt land. Nepal kändes som ett fantastiskt land att få möjlighet att få adoptera ifrån. Man har sagt att det skall ta ungefär ett år till barnbesked.

20100420
Nepal är stoppat, det blir inget barn för oss från Nepal. Nu börjar vi om igen, är just nu i ingemansland. 6 år har passerat i adoptionsköer och vi är fortfarande barnlösa.

20100526
....Vi förbereder våra papper för adoption från Tjeckien. Ett nytt land för oss som vi nu försöker lära oss "allt om"..... Har varit till Prag på semester för ett par år sedan, vilket var en toppen resa, och vi vill gärna tillbaka.