Opererades för endo ca 7 år sedan. Har sedan dess boxats med sjukdommen och gått igenom antal behandlingar. Vi vill gärna starta en familj och har försökt med 3 st IVF under 2008.
Inget har gett oss vårt lilla barn, och nu tar vi en paus. Har 6 ägg i frysen och har ställt oss i Adoptionskö okt- 08. På ett eller annat sätt hoppas vi på att bli 3 i familjen.
Under tiden så försöker vi hålla modet uppe, men resor och annat som gör livet värt att leva
Update juli 2009: Börjar vår första FET. Hjälp känns tungt att ge sig in i IVF svängen igen efter ett års paus. Planerad ET v 29.
21/7 stor dag i mannens och mitt liv. Vi får vårt livs första plus på stickan. Jag har svullen magen och mensont. Vågar inte tro för mycket ännu, men ber till alla högre makter att det kanske kan få vara vår tur nu.
27/7 det var ingen långvarig lycka. Idag kom det först en liten blödning som sedan blev en strörtflod som sedan avtog igen. Är så otroligt ledsen och besviken. Det var nog inte vår tur trots allt. Gråter och gråter.
31/7 Var på VUL idag på KK. Test visar starkt positivt, men när vi letade efter liv i livmodern så kunde de inte se något alls. Jag började gråta på vägen ut. Doktorn sa att det var bara att försöka igen. Vill inte, orkar inte, och tänker lägga mig ner och ge upp.
Ringde till mannen senare på dagen, vi är redo att anmäla oss till adoptionskurs. Börjar den 18 september. Vi är båda besvikna på våra kroppar som inte vill producera barn. Men våra liv och hjärtan är mer än redo att ta mot ett barn även om hon inte kommer från oss själva.
Vi är i full gång med adoption. Utbildningen är klar (sep-09) och vi är mitt i utredning nu. Kommer att vara klar tidig vår. Sedan är det dags att välja land. Jag känner mig hoppfull och långtansfull. Tänk om ca 1,5 år så kan vi ha en liten koreansk flicka eller pojke. Suck och total lycka
Aug-10. Oj oj vad längtan är lång. Vår utredning är klar och vi har skickat in alla papper till AC. Vi är nu i synlig kö. Vi står i kö i Sydafrika och Sydkorea. Jag för noga statistik varje månad på Korea. Efter att gått bakåt i kön och allt såg helt hopplöst ut i vintras har kön äntligen tagit lite fart. Vi går framåt ca 10 platser per månad. Vi har fortfarnde nästan 100 framför oss, men känner oss ändå hoppfulla. Om kanske 1-1,5 år, är det vår tur på riktigt. Vi har namn redo på både pojka och flicka och har börjat sprida nyheten lite försiktigt runt oss.
ProvisT
Presentation
Jag är en tjej på 34 år.
Opererades för endo ca 7 år sedan. Har sedan dess boxats med sjukdommen och gått igenom antal behandlingar. Vi vill gärna starta en familj och har försökt med 3 st IVF under 2008.
Inget har gett oss vårt lilla barn, och nu tar vi en paus. Har 6 ägg i frysen och har ställt oss i Adoptionskö okt- 08. På ett eller annat sätt hoppas vi på att bli 3 i familjen.
Under tiden så försöker vi hålla modet uppe, men resor och annat som gör livet värt att leva
Update juli 2009:
Börjar vår första FET. Hjälp känns tungt att ge sig in i IVF svängen igen efter ett års paus. Planerad ET v 29.
21/7 stor dag i mannens och mitt liv. Vi får vårt livs första plus på stickan. Jag har svullen magen och mensont. Vågar inte tro för mycket ännu, men ber till alla högre makter att det kanske kan få vara vår tur nu.
27/7 det var ingen långvarig lycka. Idag kom det först en liten blödning som sedan blev en strörtflod som sedan avtog igen. Är så otroligt ledsen och besviken. Det var nog inte vår tur trots allt. Gråter och gråter.
31/7 Var på VUL idag på KK. Test visar starkt positivt, men när vi letade efter liv i livmodern så kunde de inte se något alls. Jag började gråta på vägen ut. Doktorn sa att det var bara att försöka igen. Vill inte, orkar inte, och tänker lägga mig ner och ge upp.
Ringde till mannen senare på dagen, vi är redo att anmäla oss till adoptionskurs. Börjar den 18 september. Vi är båda besvikna på våra kroppar som inte vill producera barn. Men våra liv och hjärtan är mer än redo att ta mot ett barn även om hon inte kommer från oss själva.
Vi är i full gång med adoption. Utbildningen är klar (sep-09) och vi är mitt i utredning nu. Kommer att vara klar tidig vår. Sedan är det dags att välja land. Jag känner mig hoppfull och långtansfull. Tänk om ca 1,5 år så kan vi ha en liten koreansk flicka eller pojke. Suck och total lycka
Aug-10. Oj oj vad längtan är lång. Vår utredning är klar och vi har skickat in alla papper till AC. Vi är nu i synlig kö. Vi står i kö i Sydafrika och Sydkorea. Jag för noga statistik varje månad på Korea. Efter att gått bakåt i kön och allt såg helt hopplöst ut i vintras har kön äntligen tagit lite fart. Vi går framåt ca 10 platser per månad. Vi har fortfarnde nästan 100 framför oss, men känner oss ändå hoppfulla. Om kanske 1-1,5 år, är det vår tur på riktigt. Vi har namn redo på både pojka och flicka och har börjat sprida nyheten lite försiktigt runt oss.
Profil
Galen Glad Nyfiken
Omtänksam Optimist
Resor Sex/samlevnad Skönhet/Mode
Trädgård Uteliv
Techno