- Du är här:
- Familjeliv.se
- saralj
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
SaraLj
Presentation
Vilken tur jag har som fått så fina killar. (nåja, en av dem har jag faktiskt valt)
Snart i mål! och jag tror på Vispen och jag tror på mig. Vi kommer att fixa dethär. Kunde aldrig tänka mig att jag skulle kunna må såhär bra i slutet på graviditeten. Nu har vi bara slutspurten kvar (Vispen och jag) och vi kommer att fixa det. 17 dagar kvar till bf och det känns som om de sista bitarna börjar falla på plats.
Den väldiga oron har slagit till med förnyad kraft. Allt ser fortfrande ganska bra ut med vispen i magen. Har varit på extra tillväxtkontroller men det verkar som om de tillslut blev nöjda med vikten på vispen. Jag lever varje dag som om det är den sista. Växlar mellan att inte kännas vid att jag är gravid (vilket är ganska svårt i vecka 32) och att bara sitta paralyserad av skräck för att Grynet ska dö. Längtar bara efter att graviditeten ska ta slut. Orkar inte med dethär länge till.
Har sett ett lite hjärta slå den 2/2. Känns som jag sakta men säkert börjar ta in det faktum att jag faktiskt är gravid. Önskar mig en levande bebis så att det värker men vågar inte tro att graviditen kommer att sluta lyckligt. Vill bara sova fram till slutet av agusti.
Jag har äntligen ett litet Gryn växande i magen. Den 30/12 så fick jag ett kraftigt plus på stickan. Allting är bra jag har alla gravsymtom man kan tänka sig. Trots det så är jag orolig hela tiden. Vill att tiden ska gå fort så att jag slipper leva med denhär oron.
Älskade, älskade, älskade lilla Pyret! Jag saknar dig och har inte glömt dig!
Att jag inte alltid berättar att du finns betyder inte att jag inte tänker på dig jämt, dagligen och stundligen finns du i mina tankar.
Profil
Scrapbooking Sömnad Träning