- Du är här:
- Familjeliv.se
- sisadar
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
sisådär
Presentation
Två fina barn i yngre tonåren och en liten cirkusprinsessa i himlen. (d 15/8-05)
Vi har också vikt undan för barnens krav och skaffat två katter.
Hon skulle bli vårt sista efterlängtade barn, som vi gått och väntat på länge.
Två veckor före beräknad förlossning somnade hon in. Hon var så fin. Små lockar. Små händer. Småmullig. Liten rund rumpa som jag buffat på flera gånger om dagen när vi "pratat". En färdig, välmående babyflicka.
Hon hade trasslat in sig i navelsträngen (3 varv runt halsen) och lyckats slå en äkta knut på den. Hon slog kullerbyttor i magen - vår cirkusprinsessa.
Enligt läkare leder detta trassel med strängen sällan till döden.
Efter förlossning hittades kolibakterier i moderkakan. Obduktionsresultat är inte klara än, men hittas bakterier även hos barnet är det troligen min uvi som blev dödlig.
Att föda henne, återvända hem och berätta för syskonen om hennes död, är det svåraste jag och min man har gjort i detta livet.
Samtidigt har jag vackra minnen från förlossningen där personalen var en så otrolig tillgång och trygga guider igenom detta inferno. I mitt minne framstår de som trygga hjältar och de kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Deras lågmälda röster. Deras kramar och lugna svar på alla mina meningslösa frågor. Medkänslan.
Varje dag har varit en kamp, upp ur det mörka hålet och vidare in i livet. Tomhet, saknad. Mycket stöd från familj, gamla vänner och nya vänner är det som gör att vi klarar det.
Nu har det gått snart 3 månader och familjen har hittat en vardag igen som blandas med strimmor av tung sorg. Märkligt ändå att allt lunkar på och att vi nu kan både skratta och gråta!
Begravningsblues
(av Wystan Hugh Auden, 1907-1973)
Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.
Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: "Hon är Död",
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.
Hon var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.
Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.
Tolkning: Bengt Jangfeldt
Vi ska gå hem
Barnet
det som var mig så tillitsfullt
kommer mig till mötes
i dödens gränsland
Det ler förtröstansfullt
och sträcker armarna emot mig
Och jag säger:
Det finns ingenting att oroa sig för
Ser du
hur solen lyser
och fåglarna sjunger så vackert för dig
Jag ska ta dig i handen, lilla barn
vi ska gå ett stycke
över ängarna och marken
Och om vägen är slingrande och snårig
och stenarna stora och för många
och vi faller, du och jag -
ska vi resa oss igen
och fortsätta
fortsätta
ändå
Det kommer att bli natt ibland
mörkt ibland
det kan hända att vi inte hittar vägen
men det gör ingenting,
jag håller dig i handen
så att ingenting ont kan hända dig
Du förstår:
världen är stor
spännande och farlig
men vacker också
och mild
och vi ska gå vidare i den,
du och jag
vi ska gå till ett annat land
Jag vet inte riktigt
hur där ser ut,
men jag tänker mig
att där är vackert
Det är ett land
där man inte ställer frågor
därför att svaren redan finns
Det är ett land
där vilan är ljus och lycklig
för att ingen trötthet
någonsin funnits
Det är ett land där friden
är lätt på handen
inte tung, som lidandets balsam
och i det landet
ska vi glömma färden vi gjorde
om den var lätt eller svår
tung
ond
och vi kommer alldeles säkert att glömma
vad det var vi gick ifrån
Du
mitt lilla barn
vi ska gå hem!
Jag håller oss
gråtande
i handen
Anna Wahlgren
Profil
Litteratur Matlagning/Bakning Politik
Trädgård
Klassisk Punk RnB
Rock Soul