studentbruttan29s presentation

studentbruttan29

Roll: Singel

Tänker mig sjuk. Ons 25 apr 19:34

Presentation

HEJ.
Kul att du besöker min sida. Var inte rädd för att lämna spår i min gästbok.

:O) Jag är en optimistisk bitterfitta :O)

Jag är en tjej på 30 år som bor i Södermanland. Jag kan sitta o titta på Bingolotto o liknande (UTAN LOTTER) bara för att skrika högt av glädje när någon vinner eller får färgfemman (askul juh). Så knäpp är jag. Jag gör vad jag vill och när jag vill (men inte om det skadar någon)! Är envis som f**n men ändå supersnäll och gullig.

Jag lider av social fobi, depression och får panikattacker med jämna och ojämna mellanrum. Innan jag blev sjuk gillade jag bio, träffa vänner, gå på stan, vara ute i friska luften m.m.
Jag försöker få rätsida på livet så ta mig som jag är!!

Jag gillar:
musik
männsikor
psykologi
filosofi
vitt vin då och då
bio
äta ute
promenader
sex
UFC
godis
shoppa
smink
formel 1
böcker
"sjukvården"
"kriminalserier" (the real deal)

Med mycket mera

ÖVRIGT OM MIG:

Det som "stör" mig allra mest av allt dock är min sjukdom. Den gör mig småhandikappad i livet och folk har sällan eller ingen förståelse för hur man fungerar. Man kan inte förstå om man själv inte varit/är där. Det är så lätt för friska att säga hur man ska fungera.

Lätt att avfärda sjuka människor och stressa dem bara för man själv inte är sjuk och allt ter sig lätt för dem själva. Det är inte lätt att vara sjuk och fungera på ett sätt man inte själv alltid kan rå över. Antingen får jag välja om jag vill leva depression och klara av saker någelunda eller så får jag välja att vara mindre sjuk men gå runt som en okoncentrerad zombie på piller som inte kan göra allting på samma sätt som en frisk person.

Jag är inget psykfall eller något liknande. Har bara fått en sjukdom, precis som många andra, som man inte kan rå för. Jag är godhjärtad och snäll ändå och jag bryr mig mer om andra än mig själv. Det enda som blir extra svårt är att göra saker på samma sätt som en frisk. T ex umgås närsom och vara aktiv och hitta på en massa saker etc. Att bara gå ut kan vara en plåga för mig. Att ta bussen kan betyda att jag måste gardera mig för att inte få panikångest. Stress leder till att man mår ännu sämre osv. Ja, jag tänkte bara yttra mig, att det som är lätt för somliga är inte lätt för mig men jag försöker så gott jag kan ialf och ibland tillochmed mer än vad jag har ork till. Så jag blir ibland bara så ledsen och trött när jag inte kan bota mig själv och man anstränger sig hårt för att göra allt man måste och ska och man blir helt superstressad. Och jag känner mig som en börda för andra då och då och det vill jag ju inte vara, så det är svårt att vara glad varje dag när man känner av att andra tycker man är "dryg".

Jag tar större kliv i uppförsbackar!

Annat innehåll