- Du är här:
- Familjeliv.se
- sventhorstens
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
SvenThorstens
Presentation
Tack vare dropp och strikt sängläge stabiliserades läget och livmodertappen blev längre. Dock fortsatte sammandragningarna när droppet togs bort, detta försvårade mobiliseringen. Jag var inlagd sammanlagt två veckor på förlossningen och BB med sängläge och jag fick i princip bara gå på toaletten.
Hösten blev traumatisk med “husarrest” och sängläge i många långa veckor. Mina enda utflykter var till MVC, specialmödravården och akuta resor till förlossningen då och då för att stoppa envisa, täta sammandragningar. Det var en jobbig tid då jag fick lära mej att bara ta en stund i taget, att vara glad över att bebisen valt att stanna i magen ytterligare en dag. Begränsningarna fick jag sätta i huvudet, för jag kunde ju inte veta i förskott hur mycket sammandragningar olika saker skulle generera. Tiden var jobbig också för att jag upplevde att en del i min närhet inte förstod att jag var tvungen att ligga i förebyggande syfte, att jag inte kunde göra utflykter, inte ens en liten, att det kunde vara mer än nog att duscha och gå upp för trappan en gång på en dag.
På tolvslaget på nyårsnatten 2006 passerade jag den magiska gränsen 37 veckor - bebisen skulle nu inte längre vara prematur när han föddes! Vilken seger och triumf!!! Vi hade lyckats! Följande veckor njöt jag verkligen av att vara “normalt” gravid. Vi gjorde utflykter, små sådana, men allt var helt fantastiskt när man legat i 14 veckor! Jag var nöjd med att åka en tur med bilen och gå i EN affär! Ständiga sammandragningar och oron över att jag inte skulle förstå när det verkligen var allvar var tröttande. Folk trodde att jag skulle vara less men jag bara NJÖT av att vara gravid.
Felix föddes den 27 januari 2007, i vecka 40+4, något som jag och många andra aldrig trott- ett verkligt mirakel!!!
Hösten 2006 satte stora spår i mitt liv och det är något jag aldrig kommer att glömma. Konsekvenserna är bland andra att jag känner mig rädd för att bli gravid igen. Detta är en stor sorg eftersom jag älskar barn och inte har några problem att tänka mig fler. Jag vet att jag kommer att bli livrädd den dag stickan visar ett plus, och än så länge är jag inte ens redo att tänka tanken knappt. Men det kommer förhoppningsvis!
Skriv gärna något i min gästbok eller läs min blogg. Välkommen oxå till min hemsida www.pepping.se där jag samlat information och andras berättelser om att få sammandragningar på tok för tidigt!
Profil