- Du är här:
- Familjeliv.se
- triplet lady
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
Triplet lady
Presentation
Välkommen in till mig!
Måndagen den 25 februari 2008 är en dag jag aldrig kommer att glömma. Det var då jag gick på mitt första UL i vecka 17 och fick veta att jag inte hade en bebis i magen utan tre. Chockad men lycklig.
Jag växte och växte och allt såg bra ut. Gick på kontroller varje vecka. I vecka 31 började jag få klåda runt händer och fötter och det visade sig att jag utvecklat hepatos. Blev inlagd fredag kväll och på söndag morgon plockades mina tre killar ut. De blev kvar på Neo i fem veckor men hade inga större problem. Däremot var det en riktig ögonöppnare att tillbringa så mycket tid bland alla små och sjuka bebisar. Man blir ganska ödmjuk inför livet.
Rutin. Rutin. Rutin. Det rullade på, vi fick mycket hjälp. Allt såg bra ut. Killarna växte och utvecklades som de skulle. Sedan, i februari 2009 kom en ny chock men inte alls lika rolig. En av mina små pojkar började få epilepsianfall. Vi blev genast inlagda på barnsjukhus och utredning påbörjades. Vi fick diagnosen "avvikande infantil spasm". "Avvikande" därför att EEG inte visade hypsarrytmi men mycket annat sprak i huvudet hela tiden. Han hade spasmer mer eller mindre dagligen och medicinerna bet inte riktigt. Efter 3,5 månad fick han en hög dos av kortison och vips så försvann kramperna. Nu håller vi tummarna för att de inte kommer tillbaka. När kramperna startade började han halka efter i utvecklingen och ligger nu cirka 3 månader efter sina bröder. Vi går hos flera läkare och hos sjukgymnast. Vi är fortfarande under utredning men än så länge har man inte hittat någon orsak till epilepsin. Funderar givetvis mycket på hur framtiden kommer att se ut för min lilla kille.
Fullt ös - bästa beskrivningen på vår vardag. Bor utomlands sedan många år tillbaka och vårt hem är tvåspråkigt, men jag gillar att hålla tät kontakt med Sverige.
Profil
Stressad
Matlagning/Bakning Musik Resor
Shopping
Soul