- Du är här:
- Familjeliv.se
- ulrika01
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
Ulrika01
Presentation
Saknaden efter Valdemar är ofantlig. Men jag finner tröst i att han alltid är med mig. Eftersom han dog i min mage tror jag att hans lilla själ finns kvar där. Det sägs ju att människan lättar 21 gram när hon dör och att det är själen som lämnar kroppen. Och eftersom Valdemar dog i magen kunde hans själ inte flyga någonstans. Den finns kvar i mig och hör allt vi säger och upplever allt jag gör. Det känns gott att veta att han alltid är med mig.
Profil
Psykologi