- Du är här:
- Familjeliv.se
- vit tiger
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
Vit Tiger
Presentation
Förlossningsberättelse:
Förlossningen blev lite smådramatisk. Jag fick som sagt tid för igångsättning på Danderyd lördagen den 26/9 (v. 39+2) och det hela började kl. 11 på förmiddagen. De konstaterade att jag var öppen 3 cm och livmodertappen var 2 cm. De sprängde då hinnan med detsamma. Det kom ut en stor mängd fostervatten ganska direkt. Sen började jag så smått känna värkar och tryck nedåt, och efter två timmar fick jag värkstimulerande dropp. Sen tilltog värkarna successivt och jag öppnade mig ungefär en centimeter i timmen tills dess att jag var öppen 7 cm (då var klockan 17:20). Jag fortsätter med värkarbetet och är mycket förvånad över att konstatera att det absolut bästa för mig är att använda mig av en viss typ av andning + visualisering från yogan. Har utöver en gravidyogakurs praktiserat yoga till och från sedan slutet av 80-talet, men jag trodde aldrig att jag skulle ha så stor nytta av det under förlossningen!! Det var den absolut bästa smärtlindringen/hanteringen av värkarna för mig. Har även en varm vetekudde som komplement, vilket också är väldigt skönt. Jag känner mig otroligt taggad och positiv! Jag fortsätter med värkarbetet i några timmar till, men jag öppnar mig inte mer, trots värkarna. Dessutom reagerar TV 1 på värkarna genom svagare hjärtljud. Vid halvnio tar jag lustgas och sätter på en CD-skiva med Depeche Modes senaste. Egentligen mest för att jag är nyfiken på hur lustgasen känns och vill prova att "byta energier" lite efter ett intensivt värkarbete som inte gjort att jag öppnat mig mer. Men lustgasen känns inte som att det är min grej, det stör den fina rytmiska yogaandning som jag hittills tillämpat. Det känns häftigt, som att vara drogad, men det känns som att jag hellre hade tagit lustgasen i ett helt annat sammanhang, på ett roligt partaj eller nåt, och att jag snarare arbetar mot värkarna istället för med dem som tidigare med yogaandningen, så jag slutar efter några DM-favoritlåtar. Nu börjar TV 1 reagera mer och mer på de kraftiga värkarna genom sjunkande hjärtljud och det är svårt att följa TV 2, som reagerar starkt på den registrering som finns. Vid undersökning är livmodertappen utplånad men jag är fortfarande inte öppen mer än 7 cm, och huvudet på TV 1 står ganska högt med tanke på de starka värkarna. Och de kan inte höja droppet mer (de stannar på 52, då 60 är max) för att TV 1 reagerar så starkt med sjunkande hjärtljud på värkarna. Vid kvart i tolv kommer en läkare in och pratar med mig och säger att det finns en risk att det inte kommer att gå, då TV 1 hela tiden reagerar på de kraftiga värkarna. Han rekommenderar kejsarsnitt redan då, men jag vill absolut fortsätta - vill så gärna föda vaginalt!!! Då sätter de in EDA (då det även kan användas senare vid ett eventuellt kejsarsnitt) och jag börjar bli rejält trött och omotiverad att fortsätta kämpa med värkarna då inget händer och TV 1 inte mår bra av det. Vid tjugo i ett på natten kommer läkaren in igen. Då jag absolut vill kämpa vidare ger läkaren mig en sista deadline för att fortsätta med dropp och att successivt höja värkarna, förutsatt att barnen inte reagerar negativt på det. TV 1 reagerar inte längre på de ökande värkarna de kommande fyra timmarna jag har på mig för att få något att hända. Så droppet höjs successivt. När barnmorskan undersöker mig vid fyratiden är jag öppen nästan 10 centimeter, MEN TV 1:s huvud har inte kommit ner tillräckligt djupt, min från början uttänjda livmoder (min gravidmage stod rätt ut, nästan som ett spjut, utan något på sidorna – jag hade till och med midjan kvar) är uttröttad. Dessutom börjar nu värkarna bli svagare igen. Jag får släppa det halmstrå jag klamrat mig fast vid och kasta in handduken – det blir snitt ändå. Som tur är blir det inget riktigt akut kejsarsnitt. Det kallas akut eftersom det inte är planerat, men vi har gott om tid på oss, och jag får vara vaken, så på så sätt känns det lugnt. Jag gråter och är jätteledsen för att inte ha fått föda vaginalt, men är samtidigt otroligt glad och stolt över att inte ha gett upp, att ha gått igenom 18 timmars värkarbete och kämpat in i det sista. Jag fick ju uppleva huvudparten av en förlossning, utom själva utdrivningsskedet. Det var viktigt för mig att få uppleva det.
Sen kommer då nästa fas: kejsarsnittet. 5.49 kommer Maja och 5.50 Dina. Jag får ju inte ha dem på bröstet, utan bara gosa och pussas lite ansikte mot ansikte med dem innan deras andra mamma och barnmorskan går iväg med dem. Det känns tryggt att de har en mamma till, så att de får vara med henne medan de tar med mig vidare till uppvaket. Efter drygt en timmes oändlig väntan kommer min fru med tvillingarna. Jag får dem i famnen, pussar och kramar dem och lägger dem till varsitt bröst, och de börjar båda dia samtidigt. Nu är lyckan total.
21/7: Dina, 9 månader och tre veckor, tog sina första steg idag! Maja står utan stöd längre stunder.
Profil
Optimist Snäll Tänkare
Religion Shopping