Om du har läst några av mina inlägg här på FL har du säkert sett att jag och min sambo blev gravida efter vårt första IVF. Vi började med utredning i januari 2011, blev inskrivna på IVF kliniken i Umeå 1:a november 2011. Behandlingen med korta metoden (Gonal F, Orgalutran) kom igång redan den 27:e november. Äggplocket var den 7/12 och ET den 9/12. Vi fick 11 ägg av toppkvalitet så ett sattes in och 10 kunde frysas. Den 20:e januari var vi på första vaginala ultraljudet i vecka 9 (8+2). Tyvärr visade det sig att det inte fanns någon därinne, det fanns inget blivande barn. I det ögonblicket hade någon lika gärna kunnat ge mig en dödsdom för chocken var enorm. Det fanns inget som tydde på att graviditeten avstannat, jag hade fortfarande alla symtom och hade inte haft någon blödning alls.

Beskedet kommer att ta tid att smälta, även om läkaren var väldigt positiv. Han menade att det var ett mycket gott tecken att det hade fäst och att det hade utvecklats ett tag därinne. Paniken hos mig växer dock eftersom jag inte blir yngre och jag gärna vill ha fler än ett barn. Jag vill inte ha ett liv tomt på barn med bara en yrkeskarriär att tänka på. Det skulle vara alltför endimensionellt och utan utmaningar.

Uppdatering:
Idag, den 10 april 2012, har jag och min sambo kunnat gå vidare efter det fruktansvärda som hände i början av året. Vi har genomfört ett FET, frozen embryo transfer, i naturlig cykel, dvs helt utan hormoner och annan medicinering. Insättningen av ett embryo av toppkvalitet gjordes den 22:a mars. Det var helt odramatiskt, jag gick tillbaka till jobbet sedan. Av våra 10 befruktade ägg finns nu 7 kvar. Jag har inte alls haft några förväntningar på att bli gravid eftersom jag tänker att eftersom jag lyckades första gången så borde det statistiskt sett inte lyckas igen direkt. MEN DET GJORDE DET! Jag har testat positivt idag, RD20. För att vara ärlig så testade jag positivt redan för en vecka sedan men kunde inte lita på det riktigt. Jag testade tidigt av en enda orsak och det var att jag var säker på att jag skulle få mens - jag hade vaknat på natten med vidriga menssmärtor och på morgonen kom några droppar blod. Jag tänkte att det var kört och testade därför. Förmodligen var det jag kände implantationen och blodet som kom var det som kallas för nidblödning. Imorgon ringer jag kliniken och bokar tid för min stora skräck - VUL. Tänk om det slutar lika som förra gången...  Jag vill aldrig vara med om det igen.   



VUL
Vul igår (3/5). Var sjukt nervös men de är så lugna och duktiga på kliniken att man blir lugn själv. Undersökningen gick snabbt och allt såg bra ut - Vi har en bebis i magen! 15 mm (v 8 + 2) och beräknad födelsedatum är den 11/12. HURRA! Hon menade att risken för MF nu är väldigt liten eftersom hjärtat slår och allt ser bra ut i övrigt. Mina graviditetssymtom är ganska lindriga: illamående endast korta stunder, utan att behöva kräkas. Törstig och trött och otäcka mardrömmar om döda foster, men annars är det bara lite mensvärksliknande dragningar i magen och det är inte alls farligt. Nu känns det som att det är på riktigt. ÄNTLIGEN!