- Du är här:
- Familjeliv.se
- wac
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
wac
Presentation
Jag ville så gärna att förlossningen skulle starta tidig. Bf 23 så det blev 2 dagar tidigare. William i magen var lugn lördagsmorgonen. Ovanligt lugn, så jag försökte med all medel för att känna lite sparkar. Dricka kallt, puffa på magen, sjunga visor mm. Mannen tog mig med på Lundakarnevalen för att jag skulle uppleva den första gången i mitt liv. Hade läst i Lund men aldrig upplevt det. Promenerade en hel del, så när vi kom hem så var jag ovanligt trött. Gick o la mig vid sex tiden. Runt midnatt väckte J mig och ville spela poker. SÅ jag gick ner och höll honom sällskap. Passade på att äta lite.
21 maj
Förvärkar
kl 2.00 Kände av värkar lite och från och till, men så har jag känt i flera veckor så jag anade inget. Dock började jag klocka värkarna såsom jag gjort de andra veckorna också. Värkarna började bli mer och mer regelbundna. Jag vågade inte hoppas så mycket. Men efter att har varit på toa och sett blod fastnat i toapappret ringde jag in till förlossningen. Jag var välkommen in. Sprang upp till lägenheten och packade ytterligare kläder, medans mannen fortfarande satt och spelade. Han insåg tydligen inte att det var dags.
kl. 6 var vi framme på förlossningen i Lund. Värkarna var regelbundna och det informerades att en bebis var på väg. Jag var öppen 4 cm. KL. 9 Fick ta ett varmt avslappnande bad med levande ljus runt omkring. Kunde inte ha haft det mysigare. Mannen sov efter badet så jag traskade runt i korridoren. Mellan värkarna kändes det helt okej. Var för uppspelt för att kunna sitta still. Lillen är på väg, och jag kände fortfarande starka sparkar från honom.
Kl.11.30 var öppen 6 cm, det gick framåt men inte så fort som det är tänkt. Värkarna började bli starkare så lustgasen sattes in. HAde ingen aning hur det funkade, och tydligen så hjälpte det inte på mig. Kl.12.00 BM gjorde hål på fosterhinnan, och det var då som det gjorde ont. Fasligt ont och ändå så hade inte krystvärkarna satt igång. Testade luta mig på ryggstödet men det hjälpte inte. Hade fel timing vad gällde lustgasen så det gjorde rysligt ont vid varje värk. Skrek åt mannen att han skulle hålla koll på värkarna åt mig. Men dumt nog hade sköterskan tagit av mig värkapparaten för att jag tyckte den var i vägen. Fick snabbt på mig den igen, men ludtgasen ville inte hjälpa. BM och shöterska kom in i rummet och började förbereda, men jag var så helt inne i mina värkar att jag inte såg eller märkte vad de höll på med. Var öppen 10cm nu, och kände mig bajsnödig. Jag fick snabbt lägga mig och ta tag i mina lår och krysta. Visste inte riktigt hur jag skulle krysta så vid varje värk tryckte jag på flera gånger. Slutligen kom jag på att man skulle trycka allt vad man kunde vid varje värk istället för att fördela dem på flera styckena (!).
Huvudet tittade ut lite för att försvinna in igen. Plutten ville inte komma ut. Jag fick gå på toa för att lättare krysta. HJälpte lite grann, men orkade inte sitta kvar. mannen och BM fick lyfta mig tillbaka. Fortsatte trycka, nu var det på väg. Fick känna på hjässan som kikade fram vilket gav mig nya krafter att trycka. SÅ när huvudet var halvvägs ute stoppade BM mig. "Tryck inte mer". VA??? Jag ville trycka. Kändes så jobbigt och just då gjorde det som mest ont. Slutligen fick jag krysta och ut kom huvudet. Vid nästa kryst var hela kroppen ute.
KL 13.03 såg W äntligen dagens ljus. Vikt 3310gram, 50 cm och alldeles alldeles underbart.
Profil