Publicerad 28 January 2015

Fotograf:

48 timmar mellan liv och död

Det är kvällen den 30 oktober 2014 och Martin Krafft har precis stigit in på T-centralen i Stockholm. Med sig har han en väska med hoprafsade kläder. Hans fästmö Lisa Englund halvligger på en av bänkarna på stationen – hon är nyförlöst och kan inte sitta upp. För mindre än ett dygn sedan fick paret sitt första barn, Hugo. Nu väntar de på nattåget till Lund där Hugo ska genomgå en akut hjärtoperation. 




Juristerna Lisa Englund och Martin Krafft träffades för tre år sedan. De förlovade sig på en resa från kust till kust i USA och bestämde sig snart för att skaffa barn. Men att bilda familj skulle bli en stor utmaning för paret.
– Mina två första graviditeter slutade i missfall. Det var knäckande och känslan förstärktes av att jag var så illamående under mina graviditeter att jag blev helt sängliggande. Vi tog ett par månaders paus efter det andra missfallet, för att jag skulle komma på banan igen, och sedan bestämde vi att vårt tredje försök skulle bli vårt sista, säger Lisa.

Tredje gången gillt
På parets tredje försök klarar de sig förbi den magiska 12-veckorgränsen. Den 28 oktober, fem veckor innan den förväntade födseln, går vattnet.
– Vi åkte in till SÖS där de utan framgång försökte stanna av värkarbetet. Så vi gick igenom förlossningen och när Hugo kom ut kändes allt bra, säger Lisa.

Det Lisa och Martin inte vet är att Hugo har TAPVD (Total Anomalous Pulmonary Veneous Drainage), ett ovanligt hjärtfel som innebär att lungvenerna missar hjärtat och i stället går till en ven som mynnar ut i levern. Resultatet blir att syresatt blod inte når ut till kroppen. TAPVD drabbar tre-fyra barn om året i Sverige och är möjligt att upptäcka via ultraljud, men i Hugos fall har man missat det.

Även på läkarkontrollen som görs direkt efter förlossningen ser allt bra ut för Hugo, men när Lisa och Martin checkar in på patienthotellet får sköterskan ett oroväckande samtal.
– Jag kommer ihåg att hon sa ”Det låter inte alls bra” och gick ut. Läkaren hade upptäckt problem med syresättningen i blodet, säger Martin.

”Ta bilder på honom”
Hugo läggs i respirator och familjen skickas till Huddinge sjukhus för vidare utredning. När läget tros vara under kontroll går Lisa och Martin, som är inne på sin fyrtiofemte vakna timme, för att sova. När de precis har vaknat kommer en sköterska som säger att Hugo inte mår bra och att de måste komma – fort.
– Vi sprang ned till Hugos kuvös och möttes av kanske tio läkare och sköterskor som stod runtomkring honom. Det blev en chock för mig; då kände jag att det var en fråga om liv eller död, säger Martin.

Nu misstänker personalen på Huddinge att Hugo lider av TAPVD, vilket Lisa i efterhand ser som ett fantastiskt diagnosarbete. Resan måste gå vidare till Astrid Lindgrens barnsjukhus där diagnosen kan bekräftas genom en skiktröntgen. Stämmer diagnosen kan operationen rädda Hugo – men de nästkommande timmarna är kritiska.
– Personalen på Huddinge var så noga med att vi skulle ta bilder på Hugo. Vi anade att det berodde på att det fanns en risk att han inte skulle överleva natten, men det var en tanke vi inte ens kunde ta i, säger Lisa.

En surrealistisk känsla
När Hugo och familjen skickas vidare till sitt tredje BB för dagen börjar allt bli svart. Lisa ringer sin familj och berättar vad som händer. Martin orkar inte – han skickar ett sms. Hugos diagnos bekräftas på Astrid Lindgrens sjukhus. Man gör planer för en akut hjärtoperation i Lund och Martin åker hem för att packa.

– Så fort jag kom in i lägenheten ringde Lisa och sa att de omgående ska skicka Hugo med ambulansflyg till Lund, och att vi ska ta nattåget från T-centralen om en timme. Jag har en så stark bild av att komma till stationen och se henne liggandes på bänken – det var ingen bra miljö för någon som är nyförlöst.
– Det var en surrealistisk känsla. Jag tänkte ”För exakt ett dygn sedan födde jag och nu sitter jag här med en soppåse full med bindor, utan mitt barn och utan Martin”, fortsätter Lisa.
Ovissheten under natten som kommer är något av det svåraste som Lisa och Martin har upplevt. Lyckligtvis överlever Hugo resan till Lund och morgonen därpå opereras han för sitt hjärtfel, bara 36 timmar gammal. Operationen är en framgång, men först efter en vecka kan Hugo tas ur respiratorn. Efter två veckor på barnintensiven flyttas han äntligen till vårdavdelningen, där hans föräldrar får möjligheten att ta hand om honom – för första gången.
– Det fanns en otrolig maktlöshet i att inte kunna göra något för vår son annat än att förlita sig på vården. Att få hålla i Hugo utan att han hade slangar överallt kändes otroligt, säger Martin.

De som gjorde skillnad
De dramatiska första dygnen med Hugo har lämnat starka minnen hos Lisa och Martin, men inte bara av det svåra slaget. Ett antal människor gjorde en stor skillnad.

– Utöver kirurgen Jens som utförde själva operationen minns vi läkaren som skötte våra transporter och var ett bekant ansikte när det var just det som saknades; taxichauffören som berättade att han hade opererats för hjärtfel när han var liten och senare smsade för att säga att han bad för oss; anestesiläkaren som gick ut efter halva operationen så att hon kunde ringa oss med en lägesrapport; och alla fantastiska sköterskor på barnintensiven som såg till att vi fick hjälpa till med omvårdanden om Hugo i den utsträckning det var möjligt, säger Lisa.
I dag är Hugo en tre månader gammal välmående baby – en liten tänkare, enligt föräldrarna. Det senaste ultraljudet har gett honom grönt ljus och nästa återkontroll är först om fem månader. För första gången på länge har hans föräldrar tid att blicka framåt – och när de ser tillbaka är de främst av allt tacksamma.

– Vi är så enormt tacksamma att det finns den här sortens vård i Sverige. Man sparade inte på några resurser under Hugos första dygn. Vårt barn lever i dag på grund av andra människors bidrag till samhället och till forskningen – nu kan vi bara göra vårt bästa för att återgälda det, säger Lisa.

___________

För att stödja Familjelivs insamling med 100, 300 eller 500 kronor,
smsa GE 100 FAMILJELIV ,  GE 300 FAMILJELIV eller GE 500 FAMILJELIV till telefonnummer 72 672.
Du kan också betala din gåva med ditt bankkort på Familjelivs insamlingssida HÄR --->

För att ytterligare sätta fokus på det viktiga ämnet har vi samlat en rad artiklar om barnhjärtan. Läs dem via länkarna nedan:

Hjälp oss att rädda ett barnhjärta 

Så gör forskningen skillnad

Så upptäcks hjärtfelen – i magen, på BB, under de första månaderna

Fakta: Barnhjärtan




Textstorlek 1 2 3

Innehåll