Jag är en tjej på 30 år som bor ihop med min sambo i ett underbart hus.
Vi har försökt få barn i ca 1,5 år och har gått igenom några hormonbehandlingar. När vi tog ett uppehåll med behandlingarna så blev jag spontant gravid :)
Tyvärr slutade detta i en avbryten graviditet i ca v 22 :( Vi väntade en kille som hade stora hjärnskador. Man kan inte fatta att det kunde gå så här illa då man bara hör om alla graviditeter som går bra. Sorgen och saknaden är enorm, han var ju så efterlängtad!
Efter 1 år blev vi äntligen gravida igen :) men detta slutade i ett MA i vecka 13 men fostret hade dött runt v 9. Varför händer något sådant igen? Vad har vi gjort som förtjänat detta?
När vi är redo igen så gör vi ett 3:e försök för vi ge inte upp, vi ska ha våra levande och friska barn i framtiden.
"Gråt ej mera min pappa och min mamma livet är hos er blir kanske aldrig detsamma men låt mitt minne bli kärlekens ljus! Låt det altid lysa i ert hus! Tiden är kort, det har jag visat, lev i värme och ljus, låt inget bli nedisat! Det är min gåva till er. Låt aldrig mer mörker och smärta få övertag! Gläds istället åt varje dag."
Mio, vår Mio!
Mio, vår underbara lille kille, önskar så att du vore här. Men livet dig annorlunda ville, du nu istället änglavingar bär.
Dagen idag vi på dig särskilt tänker, i hopp om att du, en stjärna mot oss blänker.
Vi kommer dig för evigt att minnas, då du alltid i våra hjärtan kommer att finnas.
Cat79
Presentation
Jag är en tjej på 30 år som bor ihop med min sambo i ett underbart hus.
Vi har försökt få barn i ca 1,5 år och har gått igenom några hormonbehandlingar. När vi tog ett uppehåll med behandlingarna så blev jag spontant gravid :)
Tyvärr slutade detta i en avbryten graviditet i ca v 22
:( Vi väntade en kille som hade stora hjärnskador. Man kan inte fatta att det kunde gå så här illa då man bara hör om alla graviditeter som går bra. Sorgen och saknaden är enorm, han var ju så efterlängtad!
Efter 1 år blev vi äntligen gravida igen :) men detta slutade i ett MA i vecka 13 men fostret hade dött runt v 9. Varför händer något sådant igen? Vad har vi gjort som förtjänat detta?
När vi är redo igen så gör vi ett 3:e försök för vi ge inte upp, vi ska ha våra levande och friska barn i framtiden.
"Gråt ej mera
min pappa och min mamma
livet är hos er
blir kanske aldrig detsamma
men låt mitt minne
bli kärlekens ljus!
Låt det altid lysa i ert hus!
Tiden är kort, det har jag visat,
lev i värme och ljus,
låt inget bli nedisat!
Det är min gåva till er.
Låt aldrig mer
mörker och smärta få övertag!
Gläds istället åt varje dag."
Mio, vår Mio!
Mio, vår underbara lille kille,
önskar så att du vore här.
Men livet dig annorlunda ville,
du nu istället änglavingar bär.
Dagen idag vi på dig särskilt tänker,
i hopp om att du, en stjärna mot oss blänker.
Vi kommer dig för evigt att minnas,
då du alltid i våra hjärtan kommer att finnas.
/Kram moster med familj
Profil