Dags för en uppdatering. Andra barnet är nu på gång. Om det var krångligt att bli gravid förra gången så gick det löjligt lätt denna gång, det tog sig på första försöket månaden efter att jag tog ur spiralen. Fast med tanke på hur krångligt det var att bli gravida förra gången så är det väldigt svårt att tro att det är sant denna gång, kan det gå så enkelt? Jag räknar med BF 9/1 2012. Gjorde ett tidigt VUL den 31/5 och fick se ett litet hjärta slå och en bebis som var i rätt storlek för tiden (8+0). Jag grinade såklart... Inskrivning 21/6, såg till att få byta tillbaks till barnmorskan jag hade förra gången för hon som jag träffade nu var lite väl virrig... Gjorde KUB-test den 29/6 och fick sannolikheten 1:4118 för kromosomavvikelse dvs bra med tanke på min ålder. En livlig bebis som svalde vatten och sprattlade med benen. Beräknad förlossning 6/1! Funderar på om det är bebisen som jag känner ibland, det liksom småbuffar i nedre delen av magen. Är dock bara i v. 14. Fast jag känner bebben fler gånger den veckan och maken lyckas också känna några av buffarna. Från vecka 16 känns rörerlserna tydligt, fast inte riktigt varje dag vilket förbryllar mig. Med sonen kändes rörelserna starkare och vad jag kan minnas varje dag. Kan det vara så att moderkakan ligger i framvägg denna gång? I vecka 19 känns rörelserna varje kväll, och pappa kan också känna tydligt hur bebis vänder sig i magen. RUL i v 20 gick toppen. Allt såg fint ut och bebisen var pigg och rörde sig massor. Fick också förklaringen till varför jag känt denna bebis mindre, moderkakan låg i framvägg (puh!). Dock börjar jag redan känna av att bäckenbenet blivit "svampigt", inte foglossningsont än men här gäller att passa sig... I vecka 23 har äntligen livmodern växt så pass mycket och tagit med sig moderkakan "uppåt" så att jag får dom första sköna sparkarna som syns utifrån! I v 24 är vi på Crocuskliniken och gör ett ultraljud, känner att jag behöver förbereda mig mentalt på vad det blir. Vi väntar en pojke till och efter ett par sekunders besvikelse för att leva livet utan en dotter kommer glädjen över att Edvin ska få en bror och att vi väntar en frisk och sprallig liten kille.
Väntar första barnet som är beräknat till 5 februari 2010! Mannen och jag börjar så sakterliga förstå att vi ska bli föräldrar! Liten lever rövare i magen flera gånger om dagen (och natten också för den delen). Första UL i vecka 9 fick vi se ett litet litet hjärta som slog! Andra UL i vecka 13, KUB-test och en sömnig men perfekt bebis. Första rörelserna kände jag av i vecka 16. Maken kunde också känna "bubblorna" i magen. Första konstaterade sparken i v. 18. Den kände maken också tydligt. Tredje UL i vecka 20, en liten en som levde om så att barnmorskan hade svårt att mäta det hon skulle. Allt såg fintfint ut! I vecka 23 syns det tydligt också utanpå magen när bebis härjar. Känner av lätt foglossning i v. 24, håller tummarna för att det inte blir så mycket värre. Första dosen svininfluensavaccin i v. 26, inte helt utan ångest för biverkningar för bebis... Maken lyckas höra bebisens hjärtljud i v 26 när han lyssnar på magen, det blir bara tydligare och tydligare att det bor en liten människa där inne. Foglossningen verkar bli "bättre" i vecka 28, tänker jag bara till och tar på foglossningsbältet innan längre stunder stående eller gående slipper jag ont! Liten hittar urinblåsan i vecka 29 och revbenen i vecka 30. Aj... Bebis vänder sig med huvudet ner i vecka 31. På självaste julafton (med totalt fyra timmars bilresor) passar bebis på att fixera sig, v. 34. BM konstaterar fixerad bebis i v. 35. I vecka 35 börjar händer och fötter svullna rejält. På BM besöket vecka 37 har bebisen "ofixerat sig" och ligger högt i magen. I vecka 38 (natten till 37+2) bökar bebis nedåt (och mamma hoppas på att den bestämt sig för att slutligen fixera sig), på morgonen konstaterar jag att magen (äntligen) sjunkit. BM besök i vecka 39, bebis har mycket riktigt fixerat sig. Jag ber barnmorskan känna efter om kroppen visar några tecken på att förbereda sig för förlossning (mest för att få höra något i stil med att tappen mjuknat och är framåtvänd) men BM konstaterar förvånat att livmodertappen är ca 1 cm och jag är ca 3 cm öppen, samt att barnet sjunkit ganska långt ner. Barnmorskan tror inte att vi kommer att ses veckan efter. Jag är mer tveksam eftersom jag inte haft några direkta förvärkar eller något annat som "känns" som om det skulle vara förlossning på gång. BM besök i vecka 40, barnet har sjunkit ännu längre ner och barnmorskan tror att vi kommer behöva åka upp till förlossningen inom det närmsta dygnet (dvs att bebisen kommer senast på BF). Jag är desto mer tveksam och vill ändå boka in ett besök veckan efter. På BF och BF+1 får jag "äntligen" tydligare förvärkar. Edvin föddes 11/2 (BF+6)!
Vägen till gravid har varit något krånglig, en PCO-diagnos (med metformin och pergotime behandlingar) och två missfall innan det tog sig. Har haft väldigt svårt att tro att jag är gravid kan vara väldigt nojjig för att det ska tillstöta komplikationer så att bebisen dör.
Profil
Den här användaren har inte skapat någon profil ännu.
mullemuppan
Presentation
Gjorde ett tidigt VUL den 31/5 och fick se ett litet hjärta slå och en bebis som var i rätt storlek för tiden (8+0). Jag grinade såklart...
Inskrivning 21/6, såg till att få byta tillbaks till barnmorskan jag hade förra gången för hon som jag träffade nu var lite väl virrig...
Gjorde KUB-test den 29/6 och fick sannolikheten 1:4118 för kromosomavvikelse dvs bra med tanke på min ålder. En livlig bebis som svalde vatten och sprattlade med benen. Beräknad förlossning 6/1!
Funderar på om det är bebisen som jag känner ibland, det liksom småbuffar i nedre delen av magen. Är dock bara i v. 14. Fast jag känner bebben fler gånger den veckan och maken lyckas också känna några av buffarna.
Från vecka 16 känns rörerlserna tydligt, fast inte riktigt varje dag vilket förbryllar mig. Med sonen kändes rörelserna starkare och vad jag kan minnas varje dag. Kan det vara så att moderkakan ligger i framvägg denna gång?
I vecka 19 känns rörelserna varje kväll, och pappa kan också känna tydligt hur bebis vänder sig i magen.
RUL i v 20 gick toppen. Allt såg fint ut och bebisen var pigg och rörde sig massor. Fick också förklaringen till varför jag känt denna bebis mindre, moderkakan låg i framvägg (puh!). Dock börjar jag redan känna av att bäckenbenet blivit "svampigt", inte foglossningsont än men här gäller att passa sig...
I vecka 23 har äntligen livmodern växt så pass mycket och tagit med sig moderkakan "uppåt" så att jag får dom första sköna sparkarna som syns utifrån!
I v 24 är vi på Crocuskliniken och gör ett ultraljud, känner att jag behöver förbereda mig mentalt på vad det blir. Vi väntar en pojke till och efter ett par sekunders besvikelse för att leva livet utan en dotter kommer glädjen över att Edvin ska få en bror och att vi väntar en frisk och sprallig liten kille.
Väntar första barnet som är beräknat till 5 februari 2010!
Mannen och jag börjar så sakterliga förstå att vi ska bli föräldrar! Liten lever rövare i magen flera gånger om dagen (och natten också för den delen).
Första UL i vecka 9 fick vi se ett litet litet hjärta som slog!
Andra UL i vecka 13, KUB-test och en sömnig men perfekt bebis.
Första rörelserna kände jag av i vecka 16. Maken kunde också känna "bubblorna" i magen.
Första konstaterade sparken i v. 18. Den kände maken också tydligt.
Tredje UL i vecka 20, en liten en som levde om så att barnmorskan hade svårt att mäta det hon skulle. Allt såg fintfint ut!
I vecka 23 syns det tydligt också utanpå magen när bebis härjar.
Känner av lätt foglossning i v. 24, håller tummarna för att det inte blir så mycket värre.
Första dosen svininfluensavaccin i v. 26, inte helt utan ångest för biverkningar för bebis...
Maken lyckas höra bebisens hjärtljud i v 26 när han lyssnar på magen, det blir bara tydligare och tydligare att det bor en liten människa där inne.
Foglossningen verkar bli "bättre" i vecka 28, tänker jag bara till och tar på foglossningsbältet innan längre stunder stående eller gående slipper jag ont!
Liten hittar urinblåsan i vecka 29 och revbenen i vecka 30. Aj...
Bebis vänder sig med huvudet ner i vecka 31.
På självaste julafton (med totalt fyra timmars bilresor) passar bebis på att fixera sig, v. 34. BM konstaterar fixerad bebis i v. 35.
I vecka 35 börjar händer och fötter svullna rejält.
På BM besöket vecka 37 har bebisen "ofixerat sig" och ligger högt i magen.
I vecka 38 (natten till 37+2) bökar bebis nedåt (och mamma hoppas på att den bestämt sig för att slutligen fixera sig), på morgonen konstaterar jag att magen (äntligen) sjunkit.
BM besök i vecka 39, bebis har mycket riktigt fixerat sig. Jag ber barnmorskan känna efter om kroppen visar några tecken på att förbereda sig för förlossning (mest för att få höra något i stil med att tappen mjuknat och är framåtvänd) men BM konstaterar förvånat att livmodertappen är ca 1 cm och jag är ca 3 cm öppen, samt att barnet sjunkit ganska långt ner. Barnmorskan tror inte att vi kommer att ses veckan efter. Jag är mer tveksam eftersom jag inte haft några direkta förvärkar eller något annat som "känns" som om det skulle vara förlossning på gång.
BM besök i vecka 40, barnet har sjunkit ännu längre ner och barnmorskan tror att vi kommer behöva åka upp till förlossningen inom det närmsta dygnet (dvs att bebisen kommer senast på BF). Jag är desto mer tveksam och vill ändå boka in ett besök veckan efter.
På BF och BF+1 får jag "äntligen" tydligare förvärkar.
Edvin föddes 11/2 (BF+6)!
Vägen till gravid har varit något krånglig, en PCO-diagnos (med metformin och pergotime behandlingar) och två missfall innan det tog sig. Har haft väldigt svårt att tro att jag är gravid kan vara väldigt nojjig för att det ska tillstöta komplikationer så att bebisen dör.
Profil