Välkommen till skolavslutningskaoset!
Nu är vi där igen. Mitt bland flyttlådor och dammråttor sitter jag nu och försöker få tid med jobbet. Trots sommarfester och avslutningar. Då kommer de smygande. Alla nya mail om avslutningspicknickar och skolgårdsfester.
Igår kväll var jag lite nöjd över att ha klarat av tre kalas och två avslutningspicknickar under helgen. Dessutom hade jag kommit ihåg att betala klassföräldrarna för lärarnas sommarpresenter och köpt både student- och doppresenter. Jag kände att jag hade kaoset under kontroll – till Isabelle i förbifarten säger att hon inte bara ska ha uppträdande i skolan i morgon, utan att hon dessutom ska vara utklädd till snödroppe.
Jag fick ställa in lunchmötet och kasta mig iväg och köpa nya vita strumpbyxor och en skir vit kjol, för att sedan i ilfart åka och lämna allt på skolan. Det man inte har i huvudet får man ha i benen brukar man väl säga. Några timmar senare stod hon där på scenen – utan strumpbyxor och i en lång kjol som såg ut som tulpanblad!
Jag vet att detta avslutnings- och eventkaos är ett i-landsproblem, men det är nog så jobbigt ändå. Om någon av följande saker händer dig är du kanske också drabbad av ”avslutnings-stress-sjukan”:
– Förra veckan körde jag till konståkningen för att lämna Isabelle och hennes kompis. Jag kände mig ganska lugn och samlad, men när jag parkerade utanför ishallen, i god tid dessutom, märkte jag att bilen var tom. Jag hade glömt att hämta barnen.
– I går kväll när jag stod och skulle göra mig i ordning i badrummet tog det mig flera sekunder att komma på om jag gjorde mig i ordning för att gå till jobbet eller för att gå och lägga mig.
– På väg till dagis i morse stod det en stillastående bil mitt i gatan, vilket gjorde att alla andra bilar lugnt bromsade in och följde trafiken. Själv tvärbromsade jag och tvättade rutan istället för att blinka med mina varningsblinkers till bakomliggande bilar.
Om bara några veckor är de här extra pressade och festliga veckorna historia och tills dess är det bara att ta nya tag. För det är ju kul också!
Hur upplever ni andra dessa avslutningstider? Och hur i hela världen gör de föräldrar som har ännu fler barn!?
