”Rosa eller blått borde vara en ickefråga”

Mitt barn har ganska ofta rosa. Och blått. Och andra kläder, som vi ärvt, fått i present eller köpt på loppis eller second hand. Men den riktiga frågan handlar inte om rosa eller blått. Snarare borde vi ställa oss den här frågan: Varför bryr vi oss så mycket om vad barnen har på sig? Varför debatterar vi om rosa och blått när det borde vara en ickefråga?

Det viktigaste, tycker jag, är vilken vikt vi lägger vid barnets utseende från första början.
Jag brukar sällan kommentera barns kläder, särskilt inte mitt eget. Än så länge är det lätt: Hon är två år och kläder är till för att hålla henne varm och torr, det är allt. Hon bryr sig inte om vad hon har på sig, och det planerar vi att försöka bevara så länge vi kan, genom att aktivt försöka undvika att prata värderande om hennes kläder. Ibland är det riktigt svårt, som när hon fått på sig någon gullig tröja med isbjörnar eller en fin klänning hon fått av farmor. Men jag och min kille anstränger oss, biter oss i tungan när ”åååh vad fin du är” bara vill tränga fram.

Alltså, jag säger inte att man aldrig får säga att ens barn är fint. För det är det ju, hela tiden, helt otroligt perfekt och underbart. Och just därför vill jag inte snacka om hennes kläder. För om något är fint kommer något annat vara mindre fint, och jag vill inte att hon resten av sitt liv ska jaga runt efter ett ”åååh vad gullig du är idag gumman”. Jag vill att hon ska vet att hon är perfekt, alltid, varje dag, oavsett vad hon har på sig.

Och jag är medveten om att det är lite lyxigt att kunna låta mitt barn gå till dagis med kläder som är lite fläckiga och trasiga och inte behöva oroa mig för att folk ska ringa socialen, för jag är medelklass och vit, med alla privilegier det innebär. Jag misstros inte bara för att mitt barns sockar aldrig matchar. Vi behandlas tyvärr olika beroende på vilka vi är.

Men kan vi snälla, snälla, sluta tjata om barns kläder hit och dit och bara släppa all den här objektifieringen av småbarn. Bara slänga på några sköna lekvänliga mjukiskläder och låta barn vara barn, inte några jäkla maskotar åt föräldrarna att använda till att visa upp sin modemedvetenhet eller genusupplysning. Ungar ska ha kul, leka och upptäcka. Inte jaga komplimanger från vuxna för att de är snälla och fina. Alla barn är snälla och fina, oavsett vad de har på sig.

________________

Ida Therén

Läs fler krönikor av Ida Therén här nedan:

Mindre jobb, mer tid med barnen --->

”Jag är van vid att bli ifrågasatt” --->

Alla ska ha kul på mitt kalas! --->