”Mamma är inte arg, mamma är bara så trött”

Och så till slut, när jag knappt sovit på en vecka höll jag på att tappa det. NEJ!!!!!! Jag skrek. Min dotters blick mot mig. Tårarna i hennes ögon. Hon skrek, skrek, skrek. Hon som alltid varit lugn, skrek knappt som bebis – eller tja, åtminstone så länge hon fick vara nära hela tiden. Men nu, hulkandes av gråt. Själv var jag lika chockad. Vad höll jag på med? Mina egna tårar och ursäkter sprutade fram. ”Förlåt, förlåt, förlåt” som ett mantra. Hon stirrade på mig, vettskrämd. Jag skämdes så jag höll på att svimma. Tog henne i mina armar, vi kramades, ammade.

”Mamma är inte arg, mamma är bara så trött. Mamma är SÅ TRÖTT”. Till slut kunde hon få ur sig ord genom hulkandet. ”Mamma tött”. Ja, mamma är förbannat trött. Men det ursäktar inte att jag gapar på dig din lilla fina varelse som för bara lite mer än två år sedan låg i min mage. (Hur galet är det? Jag kommer aldrig fatta.)

Jag frågade folk jag litar på och kom till insikt. Om det händer igen kommer jag inte kasta ur mig något slarvigt ”förlåt” – det handlar ju mest om att stilla mitt eget dåliga samvete.
Fokus borde inte varit på mig och mina behov, utan på henne. Hennes känslor.
”Du blev rädd. Mamma var dum. Mamma var ett stort pucko.”
Som vuxen kan jag reglera mina känslor och impulser på ett helt annat sätt. Det är ett privilegium. Alltså måste jag också vara den med ansvaret för situationen. Hon gör så gott hon kan utifrån sina möjligheter.

Det har gått två månader och vi har vant oss vid stöket i East Village, där jag jobbat som frilansjournalist och turats om med min kille att hänga med barnet. Snart åker vi tillbaka till Stockholm. Hon ska gå i förskola en del och livet kommer bli annorlunda.

Jag tror inte på bestraffningar och ”time out”, av två anledningar: jag tycker inte att det känns humant, och forskningen visar att det inte är effektivt. Men jag tror på ”time in”. En lugn stund, tillsammans. Nästa gång jag håller på att tappa vettet tänker jag göra det kidsen kallar ”netflix and chill”. Det är internetslang för att åka hem till sin partner och ligga. Men jag kör min version: slå på Daniel Tigers kvarter på datorn till lillan, och själv glo på min mobil tills jag har hjärntvättat bort min ilska och hunnit ta några djupa andetag.

Önska mig lycka till.

Ida Therén jobbar som frilansskribent. Hon driver Nära förlag och har skrivit två barnböcker, Rida ryggen (2014) och Somna med mig (kommer i november 2015). Hon nås på [email protected]

___________

Läs fler krönikor av Ida Therén här nedan:

”Det verkar skitjobbigt att vara två år!” --->

"Ett dött barn, vad betyder det?" --->

"Nu säger vi nej till nej!" --->

”Ett skynke för vagnen är tortyr” --->

”Rosa eller blått borde vara en ickefråga” --->

"Mindre jobb, mer tid med barnen" --->

Alla ska ha kul på mitt kalas! --->

Intervju med Ida Therén: ”Jag är van vid att bli ifrågasatt” --->