Hur ska man hjälpa en blygt barn?

”Dottern har börjat i förskoleklass och för första gången hamnat i en ny miljö. Som mindre var hon tuff och framåt, men hon har med åren blivit blygare. På dagis var det aldrig något problem och hon hade många lekkamrater. I den nya klassen är det mest nya barn och hon har svårt att få kontakt och tyr sig mest till de vuxna. Jag börjar uppleva det som ett problem att det inte verkar lossna. Hur hjälper man en blyg sexåring?” undrar en mamma i Familjelivs forum.

Psykologen och psykoterapeuten Margit Ekenbark tror att många föräldrar oroar sig i onödan.

– Blygheten är många gånger ett uttryck för att vara försiktig och det är en naturlig del i ett barns utvecklingsprocess. I olika övergångsperioder i livet som vid sexårsåldern när det händer mycket nytt och man går in i en ny fas i livet blir barn mer försiktiga. De kan bli osäkra när de inte vet vad som väntar men ofta släpper det så fort hen känner sig tryggare, säger Margit och fortsätter:

– Tryggheten är något vi bygger upp, för vissa går det fort, andra behöver mer tid att anpassa sig till en ny miljö och nya personer. Alla barn måste inte vara framfusiga och prata hela tiden, ibland får man uppfattningen att det är det som räknas i samhället. Att vara mer försiktig och prata efter ett mer noga övervägt svar är inte någon negativ egenskap, utan tvärtom i många fall, säger Margit.

5 tips från barnpsykologen– Prata med ditt barn och förbered henne eller honom på vad som kommer att hända.– Följ med till kalaset, fotbollsträningen eller lekdejten och stanna så länge ditt barn vill det, för vissa barn räcker det att du finns i bakgrunden, för andra kanske du behöver vara mer aktiv för att barnet ska våga.– Putta aldrig barnet framför dig, utan gå först och visa att det är tryggt och roligt. Dina känslor smittar över till barnet.– Ha tålamod, blygheten försvinner kanske inte över en natt, men bara för att man är blyg som barn betyder inte det att det inte kan lära sig att hantera blygseln med åldern.– Blyghet är inget handikapp, utan ett personlighetsdrag som man i många sammanhang kan ha nytta av både som barn och vuxen.

Att översätta händelsen till sig själv som vuxen är ett bra sätt att få en bild av hur barnet känner. Blyghet är en personlighetsfråga som ofta är ärftlig. Man kan dra liknelsen mellan ett barnkalas och ett mingelparty. Försök sätta dig in i barnets känsla för barnkalaset genom att jämföra det med en situation som skulle kunna hända dig. Som ett mingelparty där du i förväg inte vet vilka som är där.

Hur ska man hjälpa barnet på bästa sätt?
Margit Ekenbark berättar att det finns flera sätt att hjälpa det blyga barnet, genom olika förberedelser som att prata om vilka som kommer vara där, påminna om någon annan rolig händelse och att finnas till hands på plats.

– Putta aldrig barnet framför dig, det bästa sättet är att som vuxen gå först och visa att det är säker mark. Planera inte in en lekdejt för ditt barn utan en för dig själv, där du ska träffa en vän som har barn i rätt ålder. Din trygghet kommer att smitta av sig på barnet. Gäller det ett barnkalas som känns jobbigt, prata om det i förväg och följ med och stanna tills barnet känner sig trygg i miljön.