Rejsmar krönika

Går man in på regeringens hemsida så kan man klicka på ”feminism” och där står de; ”Sverige har världens första feministiska regering. Det innebär att jämställdhet är avgörande för regeringens prioriteringar – i beslut och tilldelning av resurser. En feministisk regering ser till att jämställdhetsperspektivet finns med i politikens utformning på bred front, både i det nationella och internationella arbetet. Att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är en mänsklig rättighet och en demokrati- och rättvisefråga.”

Jag finner det ytterst kränkande att den sittande regeringen vågar kalla sig för det. Låt oss fråga oss själva, hade en feministisk regering röstat in Saudiarabien i kvinnokommissionen? Kvinnokommissionen som aktivt jobbar för jämställdhet. Man vet inte om Sverige röstade för eller om de faktiskt la ner sin röst. Men borde inte en feministisk regering rimligtvis visa sitt missnöje med ett rungande nej? 

Istället tiger man och låter rösten förbli hemlig med hänvisning till att det är sekretessbelagt, ändå avslöjar andra länder hur de lagt sina röster utan några som helst straff. 

I dag läggs åtta av tio våldtäcktsundersökningar ner, de som går vidare straffas aldrig mer än sex år. Tingsrätten har en historia av att sänka straffen betydligt för våldtäktsmän. Fortfarande är det okej att fråga offret, vad hon hade på sig.

För att inte tala om BB-krisen som pågår. Varför är kvinnovården så förbannat oprioriterad så att förlossningsavdelningar läggs ner runt om i landet och kvinnor tvingas föda i bilen eller bli skickade till andra städer, i värsta fall ett annat land? Hade inte en feministisk regering gått in här och satt ner foten? 

Hur kommer det sig att en snickare tjänar åttatusen kronor mer i månaden än en undersköterska? Kan det ha något att göra med att vården är ett kvinnodominerat yrke och bygg ett mansdominerat? Kan lön och kvinnovården hänga ihop? Jag kan inte för mitt liv greppa hur den sittande regeringen vågar kalla sig ett feministiskt styre samtidigt som förlossningsskador prioriteras minst. Folk vill skylla den krisen på invandringen, men inte ens där är vi jämställda för utav de som vi tar in i Sverige så är 70% män. 

Mitt förtroende för regeringen som kvinna och förälder till en dotter är inte jättestort. Kan man vara feminist och rösta in ett land som går emot allt vad feminism och jämställdhet är i kvinnokommissionen? Kan man vara feminist och låta ”principen att inte rösta emot” i FN vara viktigare än principen att inte låta ett land vars kvinnor inte ens får köra bil, för att de inte har en kuk mellan benen vara med och styra i kvinnokommissionen? 

Det känns aningen magstarkt av Stefan Löfven att hävda sig som feminist samtidigt som han skakar hand med Irans makthavare utan att ifrågasätta deras kvinnosyn? Att sedan komma med argumentet ”det är varje lands ensak” går emot hela den feministiska ideologin. Alla kvinnor räknas, alla kvinnor ska ha samma rätt som män. Sen skiter vi fullständigt i om det är i Eskilstuna eller Teheran. 

Med risk för att göra en ”Lamotte” under Anders Borg-skandalen; vart är den feministiska regeringen när kvinnor utsätts för orättvisa varje dag för att de inte är män? Det låter snyggt i debatterna, men när får vi känna på den här feminismen som det talas om så ofta? 

Text: Alexandra Rejsmar