Välkommen hit
Den här familjen består av
två päron.....fyra knoppar.....
.....och en kattpojke
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Till alla er som skriver till mig och undrar:
Det är helt okej med barnens
mamma, pappa och barnen själva
att den här sidan finns!
Vi har en avslappnad och bra kontakt
med barnens föräldrar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Copywrite på all text, där inget annat anges! Alltså,
MINA Texter & MINA foto på den här sidan = © Therés Davidsson
Just nu, här hos oss...
Det är fullt upp hela dagarna (och även nätter ofta)
ÄNTLIGEN
Efter 13 års försök, väntan och längtan!
Skrivet onsdag 27/10-2004
Jag...Therés (född -67) och
min man... Mikael (född -70)
har blivit föräldrar till en liten underbar gosse.
NU ÄR HAN HÄR!!!
vår son föddes den 23/10 2004 (lördag) kl 06:48
Han vägde 2980 och mätte 50
LÖRDAGSBARN = Starka
Den kärlek och lycka man känner är obeskrivbar!
*första mötet med vår son*
Jag fick inte se den lille killen direkt då de hade "snittat" ut honom...
mer än att jag såg han lite då läkaren lämnade över han till sköterskan.
Han var lila och livlös...bara hängde där i läkarens händer liksom.
Sen gick de och gav honom syre. Han piggnade till snabbt och så hörde jag skriket. Jag frågade -Är det Rasmus jag hör? läkaren svarade - Ja det måste det vara för det finns inga andra barn här nere just nu. Vilken lättnad jag kände då!!!Sen kom min man tillbaka med vår son och då såg ja dem upp&ner ovanför mitt huvud. Minns att jag då tänkte att från och med nu är väl allting "upp&ner" och jag tänkte att de såg rätt roliga ut. Båda hade ju mössa...gubben en sådan där grön som man har vi operationer och vår son hade fått en vit o röd randig för att hålla värmen.
**********************************
Att vi skulle få barn var lika stor chans
som att vinna högsta vinsten på Bingolotto
OCH SÅ FIXADE VI DET
***************************************
MEN!...när vi fick våra första barn i huset
så fick vi inte barn som de flesta andra får barn...
...men VILKEN LYCKA !!!
Vi hade allt klart för oss nu...vi skulle adoptera
Det var så bestämt...Indien
Först var det Polen men det ändrades sen till Indien.
Vi skulle snart sitta där och vänta på att telefonen skulle ringa. Då kom frågan
Kan ni tänka er att bli familjehem
till barn med speciella behov?
-Ja ha...ja...
Så jag och min man blev noga "utredda"
och efter att utredningen var färdig
så var vi då klara och godkända :)
Ny fråga kom
-Vill ni träffa ett svenskt syskonpar?
De kan komma och bo hos er några dagar i månaden kanske?
Den dagen då de skulle komma på besök hos oss
var jag så nervös att jag trodde jag skulle få nippran
Nu... ganska snart...
skulle vi och vårt hem bli granskat och bedömt
utav en sexårig flicka och en åttaårig pojke
De kom och de for runt och kollade in allt
De slängde sig i varsin säng
Killen hojtade
-HÄR ska jag sova!
Sen vidare runt, runt, runt i huset
Ute och inne
och sen inne och ute...ibland visste man inte riktigt var de var
Så skulle vi fika...de kollade in oss väldigt noga då
Sen fortsatte de att kolla runt
Kollade datorn och TV-kanalerna *skratt*
Dags att åka och där stod vi och såg på varandra
Jag sa -Undrar vad de tyckte?
Telefonen ringde och vi fick veta att
de ville komma och vara hos oss någon helg framöver.
När de väl hade stigit över tröskeln till vårt hus blev vårt liv aldrig mer sig likt
Det blåste verkligen liv i vårt slumrande hus
Dagar och nätter med mycket skratt och mycket gråt har vi haft.
Mycket prat och svettnätter men lika ofta också mys och härliga stunder
Vi känner sådan lycka och ibland också en kvävande oro
Men just idag när jag skriver det här
Kan jag bara instämma och säga precis som
"vår" kille brukar säga när jag frågar honom
-Hur är det i dag? Hur mår du vännen?
- JO, DET ÄR HELT SUVERÄNT!
******************************************
Våra fyra ESS! och ALLA är de HJÄRTER ESS!
Äldsta HJÄRTAT är Joakim. Rebecka som har det rätt kämpigt ger vi
alla lycko- KLÖVER för lycka till i livet framöver. Cecilia tonårs-DAM som det minsann är RUTER i ;) och Rasmus som nu är född -04 och som ger oss alla SPADER ibland *skratt*
I dag fick jag höra det igen...och så här gick samtalet -Man kan ju inte älska sina familjehemsbarn eller adoptivbarn lika mycket som man älskar sina egna -jo...hur tänker du nu då? -men det är ju skillnad -ja det är skillnad...man ser ju likheter av mig själv och pappan och vi hade ju längtat så länge efter honom...tretton år du vet... men vi älskar ändå alla barnen lika mycket, det känner man i sitt hjärta -Ja men han är ju din egen -Nej han är inte min egen! -? -Jag delar honom med min man -Det är inte samma sak -Varför inte...jag delar fosterhemsbarnen med deras mamma och pappa
-Jamen du har ju burit din egen...eller ER egen om du nu ska märka ord -Ja och det måste ju vara svårt för alla fäder att älska sina barn för de har ju inte burit dem!? Eller? -Vad dum du är...du fattar väl vad jag menar -Nej... -Det ÄR skillnad på "mina barn och andras ungar" - Tycker du det där var kul eller särskilt smart sagt till mig? Det tycker inte jag! Jag delar vår son med min man och jag delar familjehemsbarnen med deras mamma och pappa. Min man delar vår son med mig och han delar familjehemsbarnen med deras mamma och pappa. Skillnaden är väl att jag älskar min man men inte familjehemsbarnens mamma eller pappa, men om det handlar om det så kan ju inte skilda föräldrar älska sina barn heller i så fall!? -Men de älskade ju varandra när barnen blev till. -Inte säkert...en kille jag känner blev pappa i fyllan och villan och han har aldrig älskat mamman till deras gemensamma barn men han avgudar sin dotter ändå. -Dig kan man ju inte prata med, du vrider och vänder på allt. -Ja men det är ju så det ÄR...ge dig nu! - Näh En stunds tystnad - och det är jag som bryter tystnaden - De barn som bor under vårt tak är våra barn och vi älskar dem...
ALLA lika mycket! punkt slut! Och du, när vi fick våra första två barn så fanns det inget biologiskt barn hos oss och vi trodde aldrig det skulle bli något heller då
men så kom vår lille bonus och vi var så glada åt det obs. GLADA inte GLADARE! Man behöver inte vara en mamma och en pappa som älskar varandra och som har ett biologiskt barn för att kunna älska. -Okej, okej...du behöver väl inte ta i så. Ska vi dricka det där kaffet nu. Jag måste snart hem. Vad jag tänkte nu ska jag kanske inte skriva... men det börjar på Sk och slutar på önt ;) Skriv gärna om era erfarenheter. Är vi verkligen så annorlundra jag och min man? För jag vet ju att det finns massor där ute som inte lever i just en familj som består av endast mamma och pappa med biologiska barn.
Man KAN älska barn som man ej har tillverkat själv
******************************
Sommaren 2006 kom en underbar liten tjej till oss.
REBECKA
3 månader gammal är hon 4 kg tung och 50 lång.
Så liten, så söt, så underbar är hon
(Fler foto finns att se i bildgalleriet)
Hon har tagit stor plats i våra hjärtan.
********************************************
Skrivet om Rebecka i början på 2008
Rebecka föddes med Läpp och käkspalt,
Hon är jätte trång i hörselgångarna men inte döv.
De satte in plaströr i hennes båda öron samtidigt som de fixade hennes läpp.
Alla operationer hon har gjort/ska göra görs i Linköping.
Hon saknar hypofys och hon har en missbildning i ryggraden.
Detta ska opereras framöver.
Hon kan inte gå men hon står upp med stöd.
Hennes ena njure står på högkant
men det verkar inte vara något problem med den.
Hon får kortison 4 gånger per dag, levaxin för sköldkörteln, sömnhormonet melantonin, och en spruta tillväxthormon varje kväll.
Rebecka sover ovanligt lite, normalt för henne är ca. från två till fem timmar på ett dygn och då ej alltid sammanhängade. Men hon är sällan jobbig eller arg.
Bara glatt vaken hela natten och dagen ibland.
Detta har ändrats något nu när hon börjat få melantonin.
Flera gånger i veckan sover hon nu riktigt bra och mer normalt
men vissa gånger fungerar det fortfarande inte alls!?
Rebecka kan ha feber en till tre gånger på en vecka. Oftast är det kortvarigt och med hjälp av extra kortison och vätska brukar det ge med sig snabbt.
När Rebecka har feber kan det istället vara så att hon sover ovanligt mycket, dygnet runt. Hon blundar då till och med när jag ger henne mat eller vätska.
För några veckor sedan började Rebecka äntligen att suga i sig maten,
innan tuggade hon bara på nappen. Nu kan hon äta alldeles själv
(alltså hålla flaskan själv och suga)
Det är härligt att hon nu kan äta själv och att man bara behöver ge henne flaskan.
Rebecka får barnsondmatnäring i flaska, hon kräks väldigt mycket,
när det gäller fast mat får hon smaka på en hel del
men det rör sig om ca en tesked var gång... sen säger hon stopp
Tyvärr går det inte bra alls för henne. Hon kräks nästan direkt.
Eventuellt ska Rebecka få knapp på magen i framtiden och få maten in direkt i magen eller kanske blir det direkt i tarmen (en PEG eller något liknande)
Annars är Rebecka en pigg och glad och underbar tjej som gillar folk.
Hon är mycket och ofta sjuk, men när hon är piggelin då är det full rulle.
************************
Den här familjen består av
två päron.....fyra knoppar.....
.....och en kattpojke
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Till alla er som skriver till mig och undrar:
Det är helt okej med barnens
mamma, pappa och barnen själva
att den här sidan finns!
Vi har en avslappnad och bra kontakt
med barnens föräldrar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Copywrite på all text, där inget annat anges! Alltså,
MINA Texter & MINA foto på den här sidan = © Therés Davidsson
Just nu, här hos oss...
Det är fullt upp hela dagarna (och även nätter ofta)
ÄNTLIGEN
Efter 13 års försök, väntan och längtan!
Skrivet onsdag 27/10-2004
Jag...Therés (född -67) och
min man... Mikael (född -70)
har blivit föräldrar till en liten underbar gosse.
NU ÄR HAN HÄR!!!
vår son föddes den 23/10 2004 (lördag) kl 06:48
Han vägde 2980 och mätte 50
LÖRDAGSBARN = Starka
Den kärlek och lycka man känner är obeskrivbar!
*första mötet med vår son*
Jag fick inte se den lille killen direkt då de hade "snittat" ut honom...
mer än att jag såg han lite då läkaren lämnade över han till sköterskan.
Han var lila och livlös...bara hängde där i läkarens händer liksom.
Sen gick de och gav honom syre. Han piggnade till snabbt och så hörde jag skriket. Jag frågade -Är det Rasmus jag hör? läkaren svarade - Ja det måste det vara för det finns inga andra barn här nere just nu. Vilken lättnad jag kände då!!!Sen kom min man tillbaka med vår son och då såg ja dem upp&ner ovanför mitt huvud. Minns att jag då tänkte att från och med nu är väl allting "upp&ner" och jag tänkte att de såg rätt roliga ut. Båda hade ju mössa...gubben en sådan där grön som man har vi operationer och vår son hade fått en vit o röd randig för att hålla värmen.
**********************************
Att vi skulle få barn var lika stor chans
som att vinna högsta vinsten på Bingolotto
OCH SÅ FIXADE VI DET
***************************************
MEN!...när vi fick våra första barn i huset
så fick vi inte barn som de flesta andra får barn...
...men VILKEN LYCKA !!!
Vi hade allt klart för oss nu...vi skulle adoptera
Det var så bestämt...Indien
Först var det Polen men det ändrades sen till Indien.
Vi skulle snart sitta där och vänta på att telefonen skulle ringa. Då kom frågan
Kan ni tänka er att bli familjehem
till barn med speciella behov?
-Ja ha...ja...
Så jag och min man blev noga "utredda"
och efter att utredningen var färdig
så var vi då klara och godkända :)
Ny fråga kom
-Vill ni träffa ett svenskt syskonpar?
De kan komma och bo hos er några dagar i månaden kanske?
Den dagen då de skulle komma på besök hos oss
var jag så nervös att jag trodde jag skulle få nippran
Nu... ganska snart...
skulle vi och vårt hem bli granskat och bedömt
utav en sexårig flicka och en åttaårig pojke
De kom och de for runt och kollade in allt
De slängde sig i varsin säng
Killen hojtade
-HÄR ska jag sova!
Sen vidare runt, runt, runt i huset
Ute och inne
och sen inne och ute...ibland visste man inte riktigt var de var
Så skulle vi fika...de kollade in oss väldigt noga då
Sen fortsatte de att kolla runt
Kollade datorn och TV-kanalerna *skratt*
Dags att åka och där stod vi och såg på varandra
Jag sa -Undrar vad de tyckte?
Telefonen ringde och vi fick veta att
de ville komma och vara hos oss någon helg framöver.
När de väl hade stigit över tröskeln till vårt hus blev vårt liv aldrig mer sig likt
Det blåste verkligen liv i vårt slumrande hus
Dagar och nätter med mycket skratt och mycket gråt har vi haft.
Mycket prat och svettnätter men lika ofta också mys och härliga stunder
Vi känner sådan lycka och ibland också en kvävande oro
Men just idag när jag skriver det här
Kan jag bara instämma och säga precis som
"vår" kille brukar säga när jag frågar honom
-Hur är det i dag? Hur mår du vännen?
- JO, DET ÄR HELT SUVERÄNT!
******************************************
Våra fyra ESS! och ALLA är de HJÄRTER ESS!
Äldsta HJÄRTAT är Joakim. Rebecka som har det rätt kämpigt ger vi
alla lycko- KLÖVER för lycka till i livet framöver. Cecilia tonårs-DAM som det minsann är RUTER i ;) och Rasmus som nu är född -04 och som ger oss alla SPADER ibland *skratt*
I dag fick jag höra det igen...och så här gick samtalet -Man kan ju inte älska sina familjehemsbarn eller adoptivbarn lika mycket som man älskar sina egna -jo...hur tänker du nu då? -men det är ju skillnad -ja det är skillnad...man ser ju likheter av mig själv och pappan och vi hade ju längtat så länge efter honom...tretton år du vet... men vi älskar ändå alla barnen lika mycket, det känner man i sitt hjärta -Ja men han är ju din egen -Nej han är inte min egen! -? -Jag delar honom med min man -Det är inte samma sak -Varför inte...jag delar fosterhemsbarnen med deras mamma och pappa
-Jamen du har ju burit din egen...eller ER egen om du nu ska märka ord -Ja och det måste ju vara svårt för alla fäder att älska sina barn för de har ju inte burit dem!? Eller? -Vad dum du är...du fattar väl vad jag menar -Nej... -Det ÄR skillnad på "mina barn och andras ungar" - Tycker du det där var kul eller särskilt smart sagt till mig? Det tycker inte jag! Jag delar vår son med min man och jag delar familjehemsbarnen med deras mamma och pappa. Min man delar vår son med mig och han delar familjehemsbarnen med deras mamma och pappa. Skillnaden är väl att jag älskar min man men inte familjehemsbarnens mamma eller pappa, men om det handlar om det så kan ju inte skilda föräldrar älska sina barn heller i så fall!? -Men de älskade ju varandra när barnen blev till. -Inte säkert...en kille jag känner blev pappa i fyllan och villan och han har aldrig älskat mamman till deras gemensamma barn men han avgudar sin dotter ändå. -Dig kan man ju inte prata med, du vrider och vänder på allt. -Ja men det är ju så det ÄR...ge dig nu! - Näh En stunds tystnad - och det är jag som bryter tystnaden - De barn som bor under vårt tak är våra barn och vi älskar dem...
ALLA lika mycket! punkt slut! Och du, när vi fick våra första två barn så fanns det inget biologiskt barn hos oss och vi trodde aldrig det skulle bli något heller då
men så kom vår lille bonus och vi var så glada åt det obs. GLADA inte GLADARE! Man behöver inte vara en mamma och en pappa som älskar varandra och som har ett biologiskt barn för att kunna älska. -Okej, okej...du behöver väl inte ta i så. Ska vi dricka det där kaffet nu. Jag måste snart hem. Vad jag tänkte nu ska jag kanske inte skriva... men det börjar på Sk och slutar på önt ;) Skriv gärna om era erfarenheter. Är vi verkligen så annorlundra jag och min man? För jag vet ju att det finns massor där ute som inte lever i just en familj som består av endast mamma och pappa med biologiska barn.
Man KAN älska barn som man ej har tillverkat själv
******************************
Sommaren 2006 kom en underbar liten tjej till oss.
REBECKA
3 månader gammal är hon 4 kg tung och 50 lång.
Så liten, så söt, så underbar är hon
(Fler foto finns att se i bildgalleriet)
Hon har tagit stor plats i våra hjärtan.
********************************************
Skrivet om Rebecka i början på 2008
Rebecka föddes med Läpp och käkspalt,
Hon är jätte trång i hörselgångarna men inte döv.
De satte in plaströr i hennes båda öron samtidigt som de fixade hennes läpp.
Alla operationer hon har gjort/ska göra görs i Linköping.
Hon saknar hypofys och hon har en missbildning i ryggraden.
Detta ska opereras framöver.
Hon kan inte gå men hon står upp med stöd.
Hennes ena njure står på högkant
men det verkar inte vara något problem med den.
Hon får kortison 4 gånger per dag, levaxin för sköldkörteln, sömnhormonet melantonin, och en spruta tillväxthormon varje kväll.
Rebecka sover ovanligt lite, normalt för henne är ca. från två till fem timmar på ett dygn och då ej alltid sammanhängade. Men hon är sällan jobbig eller arg.
Bara glatt vaken hela natten och dagen ibland.
Detta har ändrats något nu när hon börjat få melantonin.
Flera gånger i veckan sover hon nu riktigt bra och mer normalt
men vissa gånger fungerar det fortfarande inte alls!?
Rebecka kan ha feber en till tre gånger på en vecka. Oftast är det kortvarigt och med hjälp av extra kortison och vätska brukar det ge med sig snabbt.
När Rebecka har feber kan det istället vara så att hon sover ovanligt mycket, dygnet runt. Hon blundar då till och med när jag ger henne mat eller vätska.
För några veckor sedan började Rebecka äntligen att suga i sig maten,
innan tuggade hon bara på nappen. Nu kan hon äta alldeles själv
(alltså hålla flaskan själv och suga)
Det är härligt att hon nu kan äta själv och att man bara behöver ge henne flaskan.
Rebecka får barnsondmatnäring i flaska, hon kräks väldigt mycket,
när det gäller fast mat får hon smaka på en hel del
men det rör sig om ca en tesked var gång... sen säger hon stopp
Tyvärr går det inte bra alls för henne. Hon kräks nästan direkt.
Eventuellt ska Rebecka få knapp på magen i framtiden och få maten in direkt i magen eller kanske blir det direkt i tarmen (en PEG eller något liknande)
Annars är Rebecka en pigg och glad och underbar tjej som gillar folk.
Hon är mycket och ofta sjuk, men när hon är piggelin då är det full rulle.
************************
Ålder
56 år
Civilstatus
Gift
Föräldratyp
Heltidsförälder
Personlighet
Nattuggla
Intressen
Musik
Musik
Allätare
Husdjur
Katt
Marsvin