0 Följare 0 Följer

Zwillinge86

Barnlös

Ofrivilligt barnlös sedan jag slutade med p-piller i feb/mars 2011.
Försökte inte särskilt aktivt då vi som 24-åringar tänkte att vi inte har bråttom. Blev förvånad när jag under försommaren blev gravid och tänkte att jag måste vara väldigt fertil då det under våren inte fanns många tillfällen där jag kunnat bli gravid.
Veckan innan första ultraljudet fick jag spottings och misstänkte missfall. Fick information från gynakuten att det inte fanns något annat att göra met än att vänta. Efter tre dagar klättrade jag på väggarna och fick komma på gynundersökning hos privat barnmorska. Hon kunde inte se att det skulle vara något fel och försökte lugna oss. Samma natt fick jag missfall, någon stans mellan vecka 11-12. 
 
Då jag inte slutade blöda efter missfallet var jag flera gånger de första veckorna i kontakt med gynakuten som hänvisade mig till att avvakta eftersom jag inte hade feber. När jag fortfarande blödde 3 månader efter missfallet fick jag äntligen en tid för VUL. Allt såg fint ut, fick Provera utskrivet för att stoppa blödningarna och få igång mensen. Under julen kom mensen igång, men cyklerna var för korta, fick dock utslag på ÄL-test. Gjorde flera VUL under våren och läkaren meddelade att både äggblåsor och slemhinnan såg fin ut, varför det inte fanns några hinder för spontan graviditet inom en snar framtid. I maj upptäcktes att jag hade ett förhöjt prolaktin, vilket följdes upp 3 gr under sommaren 2012. Samtliga gånger var värdet förhöjt. Fick remiss för både magnetröntgen av hypofysen för att utesluta tumör samt till RMC Linköping för fertilitetsutredning. MR visade inget och fesrtilitetsutredning verkade resultera i konstaterandet att vi bara behövde mer tid, då allt såg bra ut. Sedan visade det sig att jag hade ett amh-värde på 0,62 vilket enligt läkaren gick att jämföra med en äggreserven hos en 35-40 åring. Snabbt blev vi hänvisade till IVF, vilket chockade oss som under 1,5 års tid fått upprepade besked om att allt såg fint ut och fungerade som det skulle. Blev informerade om att kontakta RMC för behandlingsplanering efter julledigheten, vilket resulterade i 2 månaders intensiv barnverkstad i sängkammaren utan minsta spår av graviditet. Gjorde en Second opinion hos en privat gyn som bekräftade att IVF var det bästa alternativet. Hon tyckte dock inte att min äggreserv var så dålig, oroade sig mer för mina korta cykler. Hon tyckte inte heller att jag hade så många äggblåsor som både gyn och  RMC hävdat. Blir desperat och börjar förbehandla med akupunktur.

1:a IVF 3/2 2013. Långt protokoll med Suprecur och Menopur 225 IE. 4 blåsor vid första VUL, men bara 2 st vid andra varför försöket avbryts och konverteras till en stimulering = minus. Börjar självmedicinera med DHEA.
Återkoppling från läkare: oväntat dåliga resultat, rekommenderar ÄD.

2:a IVF:en 12/4 2013. Långt protokoll med Suprecur, Menopur och Puregon 450 IE
Slemhinnan är för tjock + cysta; ordineras Primolut för att framkalla blödning.VUL visar 5 äggblåsor och fin slemhinna. Börjar Omega3
ÄP = 5 äggblåsor ger 4 ägg varav 3st beföms vara mogna. Beslut om att sätta tillbaka 2 ägg. 
ET = endast 1ägg har blivit normalt befruktat, vilket återförs
 Uppföljning av prolaktin, vilket återigen har ökat. Minus.
Återkoppling från läkare: hänvisar till ÄD, får kallelse till inledande samtal.

Beställer hem Inositol, Selen, Q-10, Melatonin för att komplettera mitt dagliga intag av DHEA, Omega3, D-vitamin, B6 &B12. Börjar även använda progresteronkräm för att förlänga mina cykler. Tar kontakt med Falun och hemortsgyn. Får tid i augusti. Använder sommaren till att boosta fertiliteten. Försöker undvika mjöl och socker samt plastbanta mitt hem. Börjar fundera på immunoligiska problem och bokar läkarundersökning på VC. Läkaren ej intresserad av immunoligiska problem, trots att jag inte nämner graviditetsönskan. Får lämna blodprover som "ser helt normala ut". Försöker istället få gehör hos min endokrinläkare som visar sig lika ointresserad av att utreda mina besvär. Det förhöjda prolaktinet kan enligt henne inte hänga ihop med vår barnlöshet. Min akupunktör lägger ner sin verksamhet och jag påbörjar zonterapi-behandling.

3:e IVF (privat) 21/8 2013 Kort protokoll med Menopur 450 IE och 300 IE Puregon.
Falun ordinerar LEI (biopsi) för att reta slemhinnan. Första VUL visar minst 5 blåsor på ca 15mm och lika många runt 10mm. Avbokar samtal om ÄD som krockar med vårt privata ÄP.
ÄP: 5 ägg, 4 mogna och samtliga befruktas via ICSI.
Planerat ET: inga ägg delat sig efter dag 3 = vi hänvisas återigen till ÄD
Provsvar visar att prolaktin sjunkit och amh nu är 0,26. Får besked att det är omöjligt för mig att få biologiska barn.

Hösten 2013 blir tuff. Jag undersöker alternativa behandlingar och tar kontakt med CFC i Köpenhamn för att diskutera Crash, Assisted hatching och Coculture. Blir positivt bemött med orden att amh med min låga ålder är mindre relevant än vad svensk sjukvård menar. Skickar mina journaler och får besked att även de hänvisar oss till äggdonation. Mailar med fertilitetsläkare i Aten och London som utreder immunoliogiska orsaker till barnlöshet. Känner att jag griper efter halmstrån och får inte med mig sambon i mina planer. Tar kontakt med Fertinova i både Helsingfors och Åboför att få information om äggdonation. Börjar fylla i ansökan till försäkringskassan om ersättning för ÄD i Finland. Kallas på nytt till inledande samtal om ÄD via RMC. beteendevetaren kommer 40 min försent och är otrevlig oinkännande från start.  Uttrycker en stark negativ inställning till vårt önskemål om att utreda min syster som donator. Vi är medvetna om socialstyrelsens rekommendationer, men upplever inte att hon är intresserad av att ens utreda möjligheten till närstående donation. Samtalet avslutas med att vi nekas till att ställa oss i ÄD-kö pga vårt önskemål om närstående donation. Ett moment 22 då betendevetaren samtidigt gör klart för oss att hon inte kommer att godkänna min syster. Här kraschar mitt förhållande då sambon inte orkar mer. Han vet att han vill ha barn, enbart med mig, men orkar inte leva som vi gjort de senaste tre åren. Min värld rasar, men hag kan inte klandra honom.  Samtidigt som jag behandlar mig själv med rester av min ivf-medicin flyttar ifrån varandra , men jobbar sakta på att hitta oss själva och varandra igen.  

Under julen beslutar vi oss ändå för att satsa, men ligga lågt med alla val och behandlingar. Jag  tar pravidel mot prolaktinet även om det nu är lågt samt självmedicinerar med Omega3, Albyl minior, folsyra och progesteronkräm. Köper en fertilitetsmonitor och börjar bearbeta en ny gynekolog ovetandes om min bakgrund att skriva ut Pergotime pga otillfredställande ägglossning. Har en extremt lång cykel och tänker desperat att jag nu närmar mig  Klimakteriet. Får maximalt fertilitetsutslag på CD 19-20 och mår därefter mycket dåligt med illamående, magsmärtor, yrsel och kramper. Tänker att det kanske ändå är immunförsvaret som spökar och samlar nya krafter för att utreda detta vidare. När jag på CD 36 fortfarande inte fått mens gör jag ett gravtest för att kunna spara på mediciner och krämer som jag inte har råd att slösa med. Upptäcker till min förvåning att jag får ett positivt resultat. Jag är för första gången på nästan 3 år gravid igen, spontant! Är helt oförberedd och känner panik över att jag inte har någon plan att följa. Tänk om det är immunologiska orsaker som gjorde att jag fick missfall första gången, hur ska jag undvika att historian upprepar sig!? Känner mig stressad, planen var ju att till sommaren ha utrett det spåret och nu är jag gravid och otroligt rädd att förlora barnet. Kaos, panik och glädje blandas, men jag bestämmer mig att jag ska försöka ta en dag i taget och njuta av varje dag som går......
Håller alla tummar och tår för att graviditeten ska fortskrida.... Hoppas hoppas!
I vecka fem gör jag ett vaginalt ultraljud som visar ett 2mm välmående foster med ett tickande hjärta. Några dagar senare börjar jag blöda och i slutet av vecka sex syns inte längre någon hjärtaktivitet. Får cytotec för att stöta ut fostret och hoppas att historien inte upprepar sig så att även detta missfall ger komplikationer i månader framöver. När det blivande barnet är utstött och borta slås jag av en enorm meningslöshet inför livet. tar mig inte upp ut sängen på hela veckan och tvivlar på om jag kommer kunna återvända till mitt arbete. Viljan att kämpa är som bortblåst och jag vill bara fly från mitt liv, som egentligen inte är något liv utan en väntan på nya misslyckanden......har ingen plan eller strategi, vill bara slippa allt.



Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.

Aktivitetsflöde

2019-02-12 Zwillinge86 svarade i tråden: Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!: Den graviditet som lyckades gjorde det på första ÄD-försöket. Det var också min första immunsupport med assisterad befruktning. Eftersom jag lyckades på första försöket trots en riktigt dålig.
2019-02-12 Zwillinge86 svarade i tråden: Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!: Ariellan och Finee: jag började ett halvår efter förlossningen, kände att det var bråttom då vi behöver ÄD och inte hade nåt i frysen. Tog ett år innan första återföringen gjordes.
2019-02-02 Zwillinge86 svarade i tråden: Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!: En del som av blodprovet som analyseras i Chicago och som D använder för att ställa diagnos och lägga upp behandlingsplan. Höga värden på cd19+5 indikerar att immunförsvaret attackerar hormonerna vilket resulterar.
2019-02-01 Zwillinge86 svarade i tråden: Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!:
Tror inte att det går :(

2019-02-01 Zwillinge86 svarade i tråden: Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!: Håller tummarna för er. Tror verkligen att Neupogen kan göra skillnad. Hade det inte varit så dyrt och meckigt att styra med hade jag testat för länge sen. Är inte insatt i detaljerna kring planquenil eller Celebrex,.
2019-01-30 Zwillinge86 svarade i tråden: Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!: Kul att se dig i tråden igen. Hoppas du mår bra <3Jag funderar på att ta planquenil (eller Celebrex) och hoppas på spontan naturlig graviditet vilket är ett långskott men nu när vi lagt syskonförsöken.
2019-01-10 Zwillinge86 svarade i tråden: Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!: Hade faktiskt lite kramper och ljusrosa flytning nån timme för någon vecka sen och visst slog tanken mig att det kan vara nidationsblödning.... men känns för bra för att vara sant. Vet att Serum rekommenderar hysto.
2019-01-10 Zwillinge86 svarade i tråden: Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!: Hade ju en fantastisk mens (-hemsk mensvärk) efter hyston, sen blev jag gravid och fick missfall. Båda mina menstruationer sedan missfallet har startat med klarröd färsk blödning ungefär vid beräknad mensstart men.
2019-01-03 Zwillinge86 svarade i tråden: Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!: För mig har graviditeterna påverkat hormonerna mest, men även stimuleringar. Pergotime och angus castus märker jag också av. Vad gäller graviditet så har jag haft blanka test men när jag tagit blodprov så.
2019-01-02 Zwillinge86 svarade i tråden: Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!: Jag tänker att medicinerna absolut kan påverka hormonerna, man förbereder ju med olika preparat (vet inte om du tar något mer än immunmedicinerna) kroppen på att bli gravid om och om igen.

Innehåll