Livet

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Man kan bara göra sitt bästa. Det finns inga lätta separationer. Folk ger inte upp för lätt, det vet jag nu. Man försöker allt och lite till. Känns såklart skittrist att man inte får det att funka trots att man gjort allt man kan. Men kan man vara vänner och ha varandra i det så är det ju bättre än motsatsen. Man kanske hittar tillbaka eller hittar något annat. Vad det än blir så blir det bra. Jag vet det. Allt handlar om inställning. Det som är det tuffa känslomässigt är barnen. Men det positiva är att man faktiskt blir en bättre förälder. På barnveckorna planerar man in grejer att göra med dom på ett annat sätt. På dom barnfria längtar man såklart men samlar också kraft. Jag kan antingen välja att tänka att jag förlorar halva deras uppväxt och det smärtar eller så kan jag tänka att jag bara får halva Tom Allans tvåårstrots och då känns det plötsligt lite bättre. Som sagt allt handlar om inställning...