Tyst, mörkt och svalt

Jag kan sova i en stol, på golvet, i bilen, på tåg, flyg, bussar, med musik på och lite hur som helst egentligen. Inte något vidare svårsövd med andra ord. Får jag välja är det dock totalt mörker som gäller, gärna ca 19 grader varmt och helt tyst. Förstår inte hur jag klarade mig utan öronproppar innan jag upptäckte dem för några år sedan. Öronproppar och mörkläggningsgardiner. Någonting som bara inte funkar för mig är dock när någon rör mig. Typ drar mig lite i håret, snurrar det, tar ett nytt tag och råkar få med mitt öra. När någon krånglar in sin lilla arm under mitt huvud och kramar. När någon lite småklumpigt drar sig upp på ens mage, eller ligger och klappar en i ansiktet - gärna utan hänsyn till att man har en näsa och ögon. Det liksom går helt enkelt inte att sova då. Inatt körde avkomman mysrejs. I sömnen. Sin sömn. Själv låg jag mest vaken och försökte parera. Bland annat la jag ut lite lagom mycket hår och gömde mig under en kudde. Det gick sådär. Känner mig som en påse skridskor. Barnet är dock på strålande humör och egentligen är ju det det enda som räknas. Så här ser jag inte ut idag. Såhär ser jag bara ut när jag blivit piffad av Elle, vilket jag blev någon gång förra veckan.