​ Då tar vi nya tag!

Bara att försöka på nytt igen, misstänker att det kunde varit ägglossning på gång under helgen men alltid så svårt att veta tycker jag. Nu framförallt när man nästan skapar symptom för att hjärnan vill. Umgåtts en hel del med vänner och familj, vilket gör livet lite lättare. Man kommer bort från den gråa dimman och får lite andra tankar. Nu när allting lagt sig lite grann så känns det lite lättare för varje dag, dock kommer det stunder där kroppen och hjärnan säger nej och då är det så. Har börjat gå i terapi för att bearbeta den kris jag går igenom och det känns bra. Har nog inte själv förstått hur mycket det varit för oss med allting under det senaste året. Var inte förrän jag hörde mig själv berätta hur senaste året varit och vad vi gjort som jag insåg hur galet det faktiskt varit med, försäljning av lägenhet, husköp, 3 missfall, totalrenovering av huset, jobb och försöka läka. Kuratorns ord när jag berättat klart var: - Jag blir helt matt! Jag med, så nu handlar hösten om återhämtning, lugn och hitta styrka och kraft igen. I slutet av November blir vi föräldrar till en liten golden retriever valp, som förmodligen kommer heta Polly. Vi ser väldigt mycket fram emot att få hem henne, och kanske mest jag då jag är ensam på veckorna när min man är borta på jobb. Känns motiverande att ha något att längta till! Vi ska också ha en Halloweenfest med våra vänner och det ska bli väldigt roligt. Både jag och maken älskar att ordna med fester och tillställningar, det är lite av våran grej. Är väldigt glad att jag sakta mår bättre och bättre, ett tag var det väldigt mörkt.