Fjärde gången gillt?

Det var ett tag sedan jag skrev och mycket har hänt sen dess!I slutet av November kom vår älskade valp Polly hem till oss, vilken lycka att få ha henne i vårat liv.Nu börjar ett helt nytt liv som förstagångshundägare.I samband med Pollys ankomst fick vi ännu mer goda nyheter. Jag var gravid!Fjärde gången nu, vilken total lycka och panik. Vi har ju varit med förr.Nu visste vi att ett helvete skulle starta, och det är stressen och oron över missfall som kommer i samma sekund som plusset visar sig. Börjar blöda i vanlig ordning i vecka 5, åker in, de ser inget foster men något som eventuellt kan bli.Allt ok för att vara så tidigt i graviditeten.  På julafton börjar jag blöda väldigt mycket att jag tar beslutet att lämna alla (25) gäster hemma och tar min man och åker in till akuten. Väl där får vi dessvärre ingen hjälp då det var personalbrist och mitt ärende var ändå inte akut. Bara att vända och åka hem igen. Åker in i mellandagarna till GYN och får göra ett ultraljud som visar ett foster med misstänkt hjärtaktivitet. Både vi och läkaren är så förvånade att det fanns något där, trots mina blödningar. Hoppet fanns kvar! Fick tabletter för att få stopp på blödningarna. Återbesök om 14 dagar igen och där tar denna graviditet slut. På ultraljudet syns inget foster, bara blod i livmodern. Sån sorg och smärta.Hopplöshet och ilska. Va fan! Kan det aldrig bli vår tur? Vi ska nu sättas på kö till utredning säger doktorn.. ja sa jag det hoppas jag vi redan är då ni sagt att vi varit det sedan i höstas? Och lovat att inte ta bort mig från listan trots min graviditet. Detta stämde inte. Läggs in för medicinsk abort och fjärde omgången Cytotec för att få ut graviditeten. Finns inget att säga mer än att jag är glad att man får vara på plats på sjukhus och göra detta. Veckorna går och jag mår ändå ganska bra trots allt. Är nog rätt tom och bedövad av allt som händer oss under denna resa. Känner dock att jag kan ha dagar där jag är extra skör eller nere, men så får det vara. Har efter ett bra tag ännu inte hört något från Gyn angående denna utredning som det pratas om att vi ska få. Tillslut ringer jag dit och då säger dom att det kommer dröja innan vi får komma pga hög belastning hos Gyn. Jag blir så förbannad som bara jag kan bli (tror jag) och ber den stackars sköterskan att hennes Jävla chef ska ringa mig omgående, detta är inte OK!Dagen efter ringer chefen och vips hade dom en tid till oss i slutet på Mars. För två veckor sedan lämnade jag och maken alla prover som de ska ha för att påbörja en utredning. Dessa skickas till Uppsala för analys och nästa vecka ska vi till Gyn för vårt första läkarbesök och starta får missfallsutredning. Detta har vi väntat på sen första missfallet i september 2017.  Nu hoppas vi att dom kan ge oss några svar och att det går att göra något för oss. Så att vi en dag kan få bli föräldrar.