Så hur gick utredningen då?

Så hur gick utredningen? Frågan som vi fått från alla som vet om vår process. Nedlagd svarar jag.Efter alla prover och undersökningar visar resultatet – inget avvikande allt normalt.Det är alltså inget fel på varken mig eller min man, det borde ju kännas skönt, vilket det såklart gör, men samtidigt är det otroligt frustrerande att det inte finns något man kan göra? Så titeln på oss är Oförklarligt barnlösa med oförklarliga missfall. Läkaren som vi träffat på Gyn i Falun som gjort utredningen sa att det bara är att ”köra på” och försöka på nytt. Efter att grinat mig till någon mer lösning, så fick jag i alla fall utskrivet Fragmin som är blodförtunnande sprutor som tas vid nästa graviditet. Dessa kan minska risken för proppar i livmodern som minskar risken för missfall, dock finns det ingen garanti. Så efter 1,5 år av väntan på utredning från första missfallet, kom man alltså fram till att det inte är något fel. Jag är inte nöjd med svaret och ger inte upp detta ännu. Har tagit kontakt med Livio i Falun som är privat fertilitetsklinik som ska vara bäst i Sverige på missfall. I fredags fick vi prata med Dr Samir där, och här var det action vill jag lova. Då hon tagit del av min journal som jag själv sänt till dom, kunde hon direkt komma med en plan för behandling hos dom. Hon förslog också Fragmin sprutor samt progesteron och intralipid dropp som ska hjälpa vid överaktivt immunförsvar och ta död på dom så kallade NK-cellerna (natural killer cells) Som gör att fostret dör, detta är under forskning och jag har själv forskat kring detta nu under ett år, för att veta vad mer det finns att göra. Hoppas nu detta kan hjälpa oss. Kommer kosta en hel del, men förhoppningsvis ger det resultat! Nu är planen att fortsätta träna och gå ner mer i vikt för att öka chanserna att bli gravid igen.Är svårt att hålla huvudet kallt och ta fram pannbenet när det blir motgång, men jag kämpar!Vissa dagar är jag stark, idag är jag nere på botten. Har haft hopp ända fram till igår, då mensen kom en dag för tidigt som en käftsmäll på mors dag. En dag som jag aldrig tänkt på kan vara en jobbig dag, men den var tuff. Kanske just för att mensen kom som ett tecken på att här kommer det inget barn på ett tag. Det är svårt att inte ta åt sig av allt alla lägger upp på sociala medier, även om jag försöker hålla huvudet kallt och glädjas åt andra. Klart dom ska få vara glada och tacksamma för sina barn. Men det gör ont att se ens vänner och bekanta fira med sina barn och här sitter jag fortfarande utan barn efter snart två år av försök. Offerkoftan kommer på, jag vet det, men måste få vara okej att få ha den på ibland. Så får jag ta av den och rycka upp mig efter en stund. Vad händer nu då?Laddar om och värmer upp äggkorgen där inne för att lossa äggisar om 2 veckor, sedan får vi se! Fortsätta träna och sköta om mig själv, det är det enda jag kan påverka, det är hur jag mår och vad jag stoppar i mig. Vinna över hjärnspöken och frestelser och hoppas på ett plus till midsommar!