Vecka 14

Det var längesen jag skrev här, men nu ska jag försöka samla ihop mina tankar och uppdatera er.Sen sist jag skrev i början på juli så har jag varit på fler ultraljud, där allting sett väldigt bra ut. Har fått ytterligare två dropp med intralipid och fortsatt med mina andra mediciner. Förra veckan var vi på KUB och för min del var jag inte nervös över siffrorna, utan mest för att se om det faktiskt fanns något kvar där inne. Det är min ständiga oro, skräcken över att det ska ha stannat av. Men det hade det inte, där inne låg ligga pyret och sprattlade för fullt. Då den lilla hade svårt att vara still så tog det en timme att få till alla mätningar, men det var en underbar timme där vi fick se den lilla böka runt. Enorm glädje! Kan dock inte riktigt slappna av, ta in allt eller prata om det här som en normal ”gravid”. Känns konstigt att ens skriva ordet gravid. När folk runtomkring säger saker som -ja men du som är gravid osv, så knyter det sig i magen…gravid, jag?  Jag är nog väldigt skadad av min historik. Har nog all rätt att vara just det, om ni bara visste den smärta och frustration denna resa ger mig och min man. Han som alltid finns vid min sida och stöttar mig. Så tacksam för vår kärlek! Nu är vi i vecka 14 och på torsdag ska jag på inskrivning hos barnmorskan. Jag vill hellre på nytt ultraljud, känns mer verkligt än att sitta och prata med någon utan att se den lilla. Känner mig lite osäker på om jag ska försöka mig på ett nytt ultraljud innan RUL eller om jag ska hålla ut till dess. Känns som en evighet till vecka 18.. Ska höra med barnmorskan vad hon tycker att jag ska göra. I övrigt mår jag väl ganska bra, svårt för viss mat och äter inte så mycket som innan och väldigt trött. Illamående till och från men absolut helt okej! Hellre symptom än inga alls.Bilden är från KUB testet vi gjorde, då var vi i vecka 12 nästan 13. Kram!