Vecka 18

Veckorna går fort men samtidigt långsamt. Är inne i vecka 18 nu (helt galet) och mår bra i både kropp och knopp. Har haft några veckor där jag varit väldigt trött och haft svårt för viss mat, nu däremot känns allt som vanligt. Känner mig helt ogravid, förstår att det är de så kallade spökveckorna där alla symptom kan försvinna fast att allt förhoppningsvis är bra ändå. Jag var in på privat ultraljud på Livio i Falun i vecka 16, för att se att allt var ok, vilket det var!Kändes skönt eftersom jag ska resa till Sydafrika på fredag och ville ha ett lugn inför det. Den 22 oktober är dagen D - dags för rutinultraljudet som är så efterlängtat och så fruktat. Är med spänning och avsky inför detta. Måtte allting se bra ut nu! Hoppet har ju stegvis ökat och ökat i och med alla kontroller vi gjort. Men jag vågar inte.. jag vågar inte lita på min kropp ännu. Kanske sen, men inte nu.Har känt fladder i magen sen vecka 14-15 vissa dagar ingenting och andra dagar väldigt mycket. Jag vill tro att det är lillen där inne men intalar mig själv att det är tarmarna som jobbar. Jag förstår att jag är skadad och jag vet det. Är hemskt att inte kunna ta in att vara gravid, att känna lycka och längta. Men jag vet att om allting är bra på rutinultraljudet så kommer jag förhoppningsvis kunna njuta och slappna av mer. En dag i taget, är den fras som jag ständigt bär med mig.