Finns de perfekta morföräldrarna?

Vi drömmer alla om de perfekta morföräldrarna, våra egna föräldrar som älskar att vara med våra barn (tänker på oss mammor nu). De erbjuder sig själva att passa barnen och ser det som en genuin glädje och lyx att få umgås med dem och hjälpa till att ta hand om dem lite. De skapar sin egen relation med dem och utrymme att få spendera tiden att utveckla den.Så ser verkligheten inte alltid ut för alla. Faktum är att alla har olika inställning till barn och barbarn. En del älskar det, en del inte så mycket och en del inte alls. En del är barnmänniskor och en del är absolut inte barnmänniskor. En del spenderar tid med barnen, en del vill spendera för mycket tid och en del vill inte investera någon tid alls. En del vill manke ta ett steg tillbaka för de är alldeles för intensiva och en del önskar man ville spendera och lära känna barnen mer. Är man någonsin nöjd? Vad är de perfekta morföräldrarna? Hur beter de sig? Vad gör de? Vad vill de göra?Finns de? Hur pass engagerade och involverade ska de vara?Berätta, vad tycker ni?!