När barn börjar i skolan

När barn börjar i skolan exponeras de och man själv som förälder för en helt ny värld. Plötsligt ska de passa tider, har ett schema, ryggsäcken ska packas varje dag, utflykter, kläder till gympan och läxor. Det blir mycket mer att få ihop och nya rutiner att falla in i. Det tar ett tag innan man vänjer sig och det bästa är att man försöker hitta egna rutiner som funkar så snabbt som möjligt. Låter barnen ta en del eget ansvar. Dels för deras egen skull, dels för sin egen. Det som förändras mest, i alla fall för mig är morgonen. Tidigare hade jag en hel del tid och kunde ta det lugnt. Nu är det tempo, planera väl för att det ska flyta på bra och se till att utnyttja tiden bra och vara effektiv. Morgonen är inte en mysstund längre, ofta kan det bli tvärtom. Trist att behöva stressa och be barnen skynda sig hela tiden men tyvärr ät det ofta så vardagsmorgonen ser ut. Därför blir helgens morgon verkligen en lyx och njuts av till hundra. Ligga kvar i sängen så länge man vill (barnen), titta lite på morgon tv i pyjamas, handla bröd i bageriet, äta låååång mysig frukost och leka leka leka. Ja, det man tog föregivet förut tar man verkligen inte för givet längre.Sen upptäcker man ganska snabbt att man exponeras för helt andra , mycket större och mer komplexa utmaningar i takt med att ens barn börjar skolan. De utsätts för det, därmed utsatts man som förälder också.  Jag har verkligen insett vikten av att ha en fungerande dialog med mina barn mer än någonsin och att man helt enkelt inte kan kompromissa med vissa saker längre och att det är lika bra att de/vi lär oss det på en gång.Samtidigt maler in liten oro konstant i kroppen: tänk om mitt barn blir mobbat, hur ska man hantera det, hur förebygger jag det bäst, vilka kommer de största utmaningarna vara för henne/honom och kommer de verkligen trivas i skolan??? Ja, förskolans trygga, oskuldsfulla värld är ett minne blott. Jag både saknar den tiden och inte. Det är spännande att se hur min äldsta dotter utvecklas och hanterar hennes nya fas i livet. Samtidigt är jag super glad för att jag fortfarande har en liten kvar på förskolan, Min yngsta dotter har tre år kvar och det är ingen brådska med att växa upp här inte:)!