Inskrivningssamtal imorgon

Imorgon är det dags för inskrivning på mödravården. Hur sjukt är det inte? Vi är nu i vecka 10 (9+2) och än så länge verkar allt ha gått bra, peppar peppar. Jag mår illa konstant, men har fått medicin utskrivet som hjälper en del. Lergigan Comp heter medicinen. Jag har bara behövt kräkas två gånger, men har inte kunnat äta en hel måltid på flera veckor. Men jag tänker att allt är värt det i slutändan om allt går bra. Trött är jag också. Vill bara sova. Och ont i brösten, så det gör lite ont när jag ligger ner. Sunda tecken på en sund graviditet säger barnmorskan, så vi får lita på att det är så. Just det - vi var ju på ett tidigt VUL häromveckan och såg ett litet embryo med ett tickande hjärta. Så långt allt bra. Imorgon på inskrivningen ska vi ge besked om att vi vill göra KUB och så ska vi boka datum för det. Jag vill att det ska göras så snart som möjligt så vi slipper oroa oss. Det är en himla påfrestning att bara vänta och se, så så mycket konkret som går att göra för att lugna oss är guld värt. Sen har vi bestämt att vi ska berätta för våra familjer om KUB-testet går bra och visar på låg risk för kromosomförändringar. Går det inte bra har vi en hel del att ta ställning till. Vi har sagt redan nu att om det skulle visa hög risk och därefter en faktiskt kromosomförändring så kommer vi inte att behålla det. Det känns hemskt att ens tänka så, men vi försöker tänka på vad en framtid skulle innehålla för ett barn med ex. Downs syndrom. Vi vet ju inte i hur stor grad som kromosomavvikelsen kommer påverka livskvaliteten hos barnet. Och vi vet inte hur världen kommer acceptera ett barn med en sådan avvikelse. Så om vi har möjlighet att välja bort en sådan verklighet så kommer vi göra det. I alla fall som vi känner nu. Deppigt inlägg trots bra nyheter, men behövde bara skriva av mig och min hjärna funkar inte mer än typ 50 % just nu. Jag behöver mat, men är inte sugen på det. Har fått i mig en Piggelin alldeles nyss, så det är ju alltid något. En liten mage har jag börjat få också. Inte så att någon annan tänker på det, men jag tänker på det. Det känns ändå bra.Nu ska jag se om jag kan få i mig lite nyponsoppa. På återseende./wishfulthinking