"Nej, det är inte läge just nu."

Nu har det gått drygt en vecka sedan mitt förra inlägg och jag känner mig som en ny människa. Faktiskt. Jag har varit på mitt tredje terapisamtal i veckan och jag är helt förundrad över hur mycket det hjälper att prata med någon utomstående. Och att det dessutom är en utomstående som ställer knepiga frågor och vinklar varje liten del i ens liv så att jag får se det ur ett annat perspektiv. Det är fascinerande. Det låter som att det är något hokuspokus när man beskriver det så här eller att man måste vara så himla öppen för att kunna vara mottaglig. Men det är något annat.Jag känner mig glad. Jag försöker leva i nuet. Jag tänker inte lika mycket på barn. Faktiskt så har jag börjat känna mig ganska så tillfreds med tanken på att inte skaffa barn just nu. Tidigare har jag liksom skruvat på mig så fort någon har börjat prata om barn och bara väntat på den obligatoriska frågan "Ska inte ni skaffa barn snart?" eller "Det börjar väl bli dags nu?". Men numera känner jag att jag inte behöver låtsas när jag säger "Nej, det är inte läge just nu". För det är ju faktiskt inte läge just nu. Och det känns så himla skönt. Mitt liv kretsar inte längre kring barn, graviditeter, timmar av läsning på nätet om vad som kan vara fel och vilka alternativ det finns för att kunna bli gravid. Mitt liv kretsar istället kring vad som gör mig glad. Vad vill jag göra? Vad känner jag för just nu? Hela det här nya tankesättet, som jag hoppas håller i sig, har dessutom resulterat i att jag inte gråter varje dag på jobbet. Det har resulterat i att jag inte börjar gråta varje gång som någon frågar hur jag mår. Det har resulterat i att jag känner mig som en friare människa. Jag känner att jag inte längre lever i en dimma. Jag har liksom vaknat på något sätt. Under de senaste 2 åren har jag befunnit mig i någon slags mörk bubbla som har blivit mörkare och mörkare för varje dag. Denna bubblan är nu spräckt och jag ser på saker och ting med en ljusare inställning. För första gången på länge kunde jag svara "Bra" på frågan om hur jag mår och jag kände att jag faktiskt inte ljög. Jag mår bra. Faktiskt. Att jag mår bra har också känts av i mitt och min mans förhållande. Helt plötsligt är den där gnistan tillbaka. Jag känner mig nykär igen och han ser lycklig ut och det gör mig lycklig. Allt känns ganska så bra och inte ens skeptikern i mig väntar på att det plötsligt ska bli dålig igen. Det känns bra./Wishfulthinking