Rutinultraljud vecka 20

Det var längesedan jag skrev nu. Inskrivningssamtalet. Tiden går sjukt fort, men ändå inte. Sedan sist har vi hunnit med KUB-testet (som gick bra) och senare idag är det dags för rutinultraljud. Vi är i vecka 20 nu. Hur sjukt är det?Jag har hållit mig ifrån att skriva här, för det har känts som att jag jinxar hela graviditeten om jag skriver något om den. Även att saker och ting verkar flyta på bra, så har jag en oroskänsla över att något ska hända. Jag är hur lycklig som helst över att jag äntligen är gravid och magen växer, så jag kan ju se att något är annorlunda. Men ändå känns det som att det är för bra för att vara sant, så vad för dåligt kommer att hända nu? Jag ska försöka hålla mig positiv, men det är lättare sagt än gjort. Jag hoppas bara allt ser bra ut på ultraljudet idag. För övrigt så skrev jag om mitt illamående i förra inlägget. För er som är nyfikna så höll det i sig fram till vecka 16, sen gick det över. Jag fick ta medicin (Lergigan comp) för att kunna klara av att jobba och leva överhuvudtaget. Men jag är så glad över att det har gått över nu. Jag hade noll energi i princip hela tiden - illamående i kombination med gravidtrötthet. Ja, inte ska det vara lätt att vara gravid, men jag är glad att jag inte behövde dras med illamåendet längre än så. Tröttheten är också bättre numera, men kan skölja över mig i omgångar. Men i slutändan kommer allt vara värt det om det resulterar i ett friskt barn.Ja, jag ville bara checka in lite för att visa att jag lever och mår bra. Jag hoppas att ni som läser detta också mår bra och att det snart är er tur (om det är det som ni vill). Och till er som tvekar inför att göra IVF - gör som vi gjorde och ta en paus i hela graviditetskarusellen om ni har möjlighet. Fokusera på varandra och hitta på roliga saker tillsammans och stärk er själva och ert förhållande innan ni påbörjar IVF-resan. Även att det var jobbigt att "komma efter" lite, så tycker jag att det var värt det. För hade vi gått vidare till IVF direkt, mitt i allt pissigt mående, ja då hade vi nog inte fortfarande varit ett par idag. Så ta er tid om ni kan - det är värt det./wishfulthinking