Att bli kär i någon som redan har barn ser inte många som ett problem. Tvärtom kan många som inte själva ha barn tycka att det känns lite mysigt att kliva in i en familjekonstellation. Men “styvmoderns” dåliga rykte verkar fortfarande inte riktigt ha anpassat sig till den moderna, ombytliga familjen och många bonusmammor stöter på problem.
Hur är det egentligen att vara bonusmamma? Familjelivs redaktion har dykt in i forumet för att skrapa på ytan.
Läs också: Fira jul med bonusbarnen: Så får ni det att funka
Relationen till bonusbarnen inte ofta ett hinder
Kärleken till ens nya partner sprudlar och tiden går. Kanske har du redan träffat partnerns barn och blivit presenterad som en kompis? Eller också har ni inte träffats än och nervositeten i dig växer. Hur ska partnerns barn reagera?
– Jag tycker väldigt mycket om mina bonusar och de gillar mig också, den biten har det gått väldigt enkelt, skriver en av forumdeltagarna i tråden “En bonusmamma berättar”.
Många verkar överens om att barnen sällan utgör ett problem eller hinder. Tvärtom är det många barn som tycker det är roligt med lite nytt folk i hemmet – och att få uppmärksamhet från en till vuxen.
“De kommer aldrig att älska mig på samma sätt”
Trots att bonusbarnen accepterat dig som en vuxen i hushållet, är det många bonusmammor som känner en sorg över att kärleken inte är lika stark och villkorslös som hos biofamiljen. Sorgen, menar många, går att acceptera och är inget man tar ut över någon, men finns där som en komponent och skaver i några bonusmammors hjärtan.
– Jag kommer inte att ha samma koppling till mina bonusskruttar. Och det är samma omvänt, skriver en bonusmamma på forumet och fortsätter:
– Bonusbarnen kommer aldrig att ty sig till mig som till sina bioföräldrar. De kommer aldrig att älska mig på samma sätt. Det har tagit tid att acceptera den känslan.
En bonusmamma kan känna sig utanför
En koppling till sorgen över att inte kunna älska eller bli älskad på den övriga familjens villkor kan skapa en känsla av utanförskap hos bonusföräldern.
– Jag har ännu inte upplevt det som att jag blivit ratad, men ett visst utanförskap har jag känt. Som till exempel när de tre ligger och myser i sängen varje morgon innan vi ska gå upp. Min sambo bjuder in mig också till dessa mysstunder, men ändå kan man känna utanförskapet.
Läs också: Blir ensambarn egoistiska? Här är det vetenskapliga svaret
Att hamna emellan biomamman och biopappan
Det finns många situationer som kan uppstå när man som utomstående kliver in i en redan befintlig familj. Vardagsrutiner stöps om och anpassas till den nya familjen och dess behov och medlemmar. Men som bonusmamma finns det ofta en annan familj – den andra familjen.
Att separera med sina barns biologiska förälder är tufft. Förmodligen separerade de för att vardagen helt enkelt inte flöt på som den skulle. Den separerade förälderns ex har kanske redan åsikter om hur saker och ting ska skötas, vilka regler som ska gälla vid nattning eller hur mycket skärmtid barnet ska ha.
Många bonusmammor på forumet upplever att de hamnar mittemellan en pågående konflikt mellan bioföräldrarna.
– Därför vill jag berätta min historia, och kanske kanske få någon biomamma att förstå att jag är inte djävulens avkomma bara för att jag fått en ny roll i livet, skriver en bonusmamma i forumet.
Att vara bonusmamma utan egna barn
En annan fråga som är tabu för en bonusmamma är hur det blir med egna barn. För alla är det inte självklart att skaffa fler barn än de som de redan har från sin tidigare relation. Det är viktigt att kunna gå in i relationen med rätt förväntningar, och därför är det bra att kunna prata om det.
Läs också: Han vill inte ha barn – borde jag göra slut? Parterapeuten svarar
“Vi lever som en familj med ups and downs”
Även om bonusmammorna i forumet känner att det finns många baksidor av att leva i en bonusfamilj, så är många överens om att det ändå funkar fint. Livet flyter på och ombildade familjer blir allt vanligare i Sverige.
– Kontentan är ändå att vi fyra lever som en lycklig familj med våra ups and downs, skriver trådstartaren.
