I den här åldern ljuger barn – som allra mest

Det är fel att ljuga – men var går gränsen mellan att fantisera ihop något och att medvetet förvränga sanningen?

Ibland är det inte heller glasklart vad som är ren påhittighet och vad som faktiskt har hänt på riktigt. Och det man får berättat för sig är kanske inte alltid lika glädjande. På Familjelivs forum undrar flera föräldrar varför barn ljuger och vad som egentligen är normalt att barn hittar på.

“Jag undrar vad hon säger på förskolan om oss i familjen”

En mamma berättar att hennes son kan komma hem från förskolan och berätta de mest osannolika historierna.
"Min treåring hittar på helt fantastiska historier om saker som ska ha hänt på förskolan, till exempel att en kompis pruttade så att en tavla ramlade ner, eller att ett barn flög iväg i en luftballong. Jag undrar vad hon säger på förskolan om oss i familjen", skriver mamman i forumet.
Effektsökande bakom många lögner

Barnpsykologen Margit Ekenbark tror att det kan ligga ett visst effektsökande bakom när barn ljuger för föräldrar eller kompisar.
– En treåring har ännu inte full förståelse för vad som är en lögn. Blir det uppståndelse på förskolan är det lätt att bre på ännu mer när man märker att man får uppmärksamhet för det man säger.

Läs också: Blir ensambarn egoistiska? Här är det vetenskapliga svaret

Före sexårsåldern är det svårt att ljuga

Gränsen mellan fantasi och verklighet är något som barn lär sig förstå undan för undan. Men före sexårsåldern anses inte medvetenheten om vad som är på riktigt och på låtsas vara fullt utvecklad. Därför är det svårt att säga att ett barn medvetet “ljuger” när barnet fortfarande är litet. Som förälder är det därför viktigt att man sätter sig in i barnets värld och spelar med ibland utan att köpa allt som sägs, menar Margit Ekenbark.
– Barn har en oändlig kapacitet för att fantisera och det finns ingen anledning att ta ner ett litet barn på jorden genom att säga att: ”Det där kan väl inte stämma”. Det är okej att små barn hittar på. Men vartefter de blir lite större kan man börja med att styra in dem mot verkligheten.

Läs också: 7 tecken på att ditt barn har en introvert personlighet

Hjälp barnet tillrätta

Ett sätt att hjälpa barnet att inse skillnaden mellan påhitt och det som faktiskt har hänt, är att ställa frågor som visar att man förstår att berättelsen är fantiserad. För barn som hittar på väldigt mycket kan det också kännas skönt att slippa spinna vidare med nya uppfinningsrika detaljer.
– Om man till exempel frågar ”men hur gjorde du på riktigt då?”, visar man att det är okej att fantisera, men att man vet att det inte är helt sant. Då behöver barnet inte oroa sig över ifall man har gått på berättelsen och behöver inte heller känna sig tvungen att hela tiden komma på nya vidlyftigheter.

Skilj på lögn och rena påhitt

Men det är förstås viktigt att skilja på fantasier och rena lögner. Till skillnad från små barns påhitt om vad de har sett och varit med om, handlar ljugande om att medvetet hålla sig utanför verkligheten. En av de vanligaste lögnerna bland barn är att skylla ifrån sig eller att blåneka till att man gjort något. En lögn har därför lite av ett annat syfte än ett rent påhitt.

Studie: I den här åldern ljuger barn som mest

Enligt en större kanadensisk studie ljuger barn som mest i tolvårsåldern. En slutsats som kom fram är att barn som är runt 12 är inne i en stor utvecklingsperiod och att många därför testar sig fram med lögner.

Margit Ekenbark menar att det är ovanligt att barn fastnar i ljugandet och att ärlighet brukar utvecklas i förhållande till föräldrarna. Men att kräva absolut sanning av sina barn är sällan något att sträva efter.
– Vi kommunicerar ju alla med små vardagslögner för att vara socialt smidiga. Men för att underlätta för barnet att våga berätta som det är när det gäller större saker, är det viktigt att inte vara för bestraffande. Visa istället att sanningen inte är så farlig som barnet kanske tror, säger Margit Ekenbark.

Läs också: Är din barn en tweenie? Då ska du läsa det här

10-åring som ljuger om snatteri

En medlem på Familjeliv är orolig för sin tioåring som ljuger notoriskt om allt mellan himmel och jord – bland annat om snatteri i mataffären.

"Det är så svårt. Ett barn – inte så liten, men samtidigt inte så stor. Jag är så ledsen och besviken. Det är inte såhär vi har uppfostrat vårt barn, som också har fått massor av uppmärksamhet av oss", skriver föräldern frustrerat.