"När vi blev bonusfamilj började problemen" – terapeuten svarar

De har två tonåringar vardera sedan tidigare – men hon upplever inte att han respekterar hennes två döttrar. Familjeterapeuten reder ut vad paret kan göra för att lösa sitt problem som bonusfamilj.

Genrebild. Personerna på bilden har inget med texten att göra. Foto: Pexels / Pexels

"Hur lär man sig tycka om sitt liv i en bonusfamilj?"

Läsarfråga: "Min sambo har svårt att acceptera och respektera mina barn"

Hej!

Jag är skild sedan tre år och har nu träffat en ny man som jag flyttat ihop med. Jag har två flickor som är 13 och 16 år som bor hos oss varannan vecka. Min man har två barn, en pojke som är 13 år och en flicka som är 15 som även de bor hos oss varannan vecka.

Innan vi flyttade ihop umgicks vi på helger och alla barnen verkade komma bra överens. Vi hade heller inte några problem att acceptera varandras barn och deras egenheter. Allt detta har på något sätt förändrats då vi blev sambo och jag märker att min man har svårt att acceptera och respektera mina barn och hur jag är som förälder.

Detta gör att jag drar tillbaka mina känslor för honom och vill sällan ha sex med honom. Mina barn tycker att han har blivit sur. Båda tycker att situationen är svår och hittar ingen lösning. Vad kan vi göra?

Läs också: Bonusmamman: "Det här är svårast med att få en ny familj"

Familjerådgivarens svar: "Händer att man kompenserar en separation genom att inte sätta gränser"

Det låter på din beskrivning som om er relation fått en riktig prövning i och med att ni flyttade ihop. Det är många personer som ska anpassa sig efter varandra och hitta sätt att leva tillsammans. Det är en omställningstid för både er som par och för era barn. Man behöver också komma ihåg att det inte är barnen som valt att flytta ihop.

Har ni pratat om vad det är som din man har synpunkter på i ditt sätt att vara förälder? Finns det något i det han reagerar på som du kan se att det ligger något i? Det händer ju att föräldrar har skuldkänslor för att de ”utsätter” barnen för en separation och ett liv som innebär att flytta emellan sina föräldrar. Det är då vanligt att man som förälder ”kompenserar” barnen genom att inte sätta gränser för barnen och att skämma bort dem den veckan de har barnen hos sig. Då man väljer att flytta ihop med ett annat familjesystem som din man och hans barn utgör så kanske detta blir extra tydligt. Han kanske har andra strategier än vad du är van med när han ska handskas med sina barn. Finns det något ni kan lära er av varandra utan att ni hamnar i att en har rätt och en har fel?

Läs också: Föräldrarna rasar: "Var f#n är mormor när man behöver henne?"

"Han behöver hålla inne sitt missnöje"

Vill du ställa en läsarfråga?

Har du en fråga du vill ställa till en barnmorska, psykolog, livscoach eller personlig tränare? Maila oss på redaktionen så tar vi kontakt!

Om du känner att kritiken är obefogad så finns det anledning att prata med din man och sätta gränser för hans agerande och kräva respekt för dina bedömningar. Han behöver även hålla inne med sitt missnöje inför barnen så att de inte upplever att han kritiserar dem.

Rådet till er blir att sätta sig tillsammans och reda ut vad ni känner och hur ni kan hjälpas åt att lösa det. Barnen behöver inte bli inblandade i detta utan behöver få känna sig hemma och accepterade där de bor. Det är de vuxna som ansvarar för stämningen och samtalsklimatet i hemmet. Om ni hittar något sätt att lyssna på varandra och försöka förklara vad ni känner så känner ni er förhoppningsvis mer nära varandra och sexlusten kan få en chans att komma tillbaka.

Lycka till!
Hälsningar Familjerådgivningen Västerås stad