”Vredesutbrotten skrämmer min dotter”
Linnea heter något helt annat i verkligheten och så här skriver hon till barnpsykologen Margit:
FRÅGA Vi är en familj på sex personer, två vuxna och fyra barn (två från makens tidigare förhållande som är 14 och 17 år, och två gemensamma på 2½ år och 6 månader). Makens äldsta dotter, 17 år, har anorexia samt är deprimerad och instabil (hon går på BUP). Det händer ofta att hon får hemska utbrott då hon skriker, gråter och fäktas. Vid dessa tillfällen blir de små barnen rädda. Tvååringen får panik och börjar gråta. På kvällen får hon svårt att somna. Den äldsta dottern behöver ibland bara sucka för att 2-åringen ska bli orolig och rädd. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som om boendemiljön inte alls är bra för de små. Vad ska vi göra?
SVAR Du skriver att äldsta dottern går på BUP - är ni medtagna i behandlingen? Jag kan föreställa mig att ni behöver stöd och hjälp i hur man hanterar henne. Och där känner de ju henne. När det gäller 2-åringen som blir rädd är detta inte så konstigt. Hon/han kan ju inte förstå utbrotten. I den akuta situationen, när utbrottet kommer, är det bra att ta undan de små och låta pappan ta hand om 17-åringen. Det bästa vore om ni kunde be 17-åringen om hjälp att trösta och förklara att hon inte är arg på 2-åringen. Om det inte kan ske då, så kanske nästa dag. Det kan undanröja en del av rädslan. Annars är det som sagt bara att ge 2-åringen det han/hon ber om, nämligen kontakt med en trygg vuxen när det händer. Ta kontakt med BUP för att diskutera de här frågor tillsammans. /Margit
