"Min 5-åring har svårt att få kompisar på grund av sin ilska"

Läsarfråga: Min dotter får svårt att få kompisar för sin ilska

Hej!

Jag behöver råd angående hur jag kan hjälpa min femåring att hantera besvikelser. Om saker och ting inte blir som hon har förväntat sig så blir hon besviken, men uttrycker det i ilska. Det gör det ibland svårt för hennes med kompisar då hon blir arg om de inte vill leka samma lek, om presenten hon fick inte riktigt var den hon önskade sig osv.

Hon är inte bortskämd och är förutom det vanliga trotset så go och omtänksam. Kan det vara att det är besvikelse hon känner egentligen, att hon har målat upp en bild innan hur det ska vara?

Hur ska jag hjälpa henne att hantera detta och framför allt hur kan jag få henne att förstå att man inte alltid kan visa sina känslor hur som helst? Väldigt pinsamt och jobbigt när hon öppnar ett paket och vrålar att den var ful, det var ju inte den färgen hon ville ha osv. Efteråt kan hon lugnt berätta för mig att hon blev ledsen för att hon hade velat ha en annan färg. Hur ska jag gå tillväga?

Barnpsykologen: "Hon kommer lära sig, jag lovar!"

Hej,
Jag tycker att du gör mycket rätt. Du pratar med henne efteråt när hon har lugnat ner sig och då kan hon berätta att hon blir arg när det inte blir som hon har tänkt sig. Precis som du själv tror. Att öppet visa sina känslor är accepterat när man är barn. Man kan inte förvänta sig att ett barn ska kunna ”uppföra” sig i alla sammanhang.

I takt med att barn blir äldre behöver man lära sig att hålla inne med en del av det man känner och tänker. Det är precis här som de flesta föräldrar får det svårt. Ska man tvinga sitt barn att ljuga? För att man ska fungera med människor kan man inte säga allt man tänker för det sårar och andra blir ledsna.

Försök att inte ta det så hårt när hon blir otrevlig. Hon menar inget illa och se det som att hon har en svårighet. Att hon inte uppför sig handlar inte om att hon inte vet. Hon hinner verkligen inte stoppa sig. För in hur svårt det blir för andra i lagom doser, så kommer hon att träna upp sin ”muskel”. Om man kan se sitt barns negativa beteende mer som en otränad muskel blir det mycket lugnare och lättar.

Hon kommer att lära sig. Jag lovar!

/Marie Carlsson, barnpsykolog