Bryr man sig inte bara för att man inte sminkar sig var dag?

Hejsan.
Rent allmänt så är det ju många som skiftar perspektiv, som inte tycker det är så viktigt att vara snygg längre. Att de kan ta att det är första som ryker när det blir ont om tid.

I mitt fall mådde jag urdåligt under mammaledigheten, av många olika skäl, och jag började sminka mig så fort jag lämnade huset. Det var osäkerhet, längtan efter att bli sedd, bekräftad, omtyckt.
Nu, när jag mår bättre och har börjat jobba är jag tillbaka som det var innan. Jag sminkar mig till fest, och om jag ska framträda inför människor.
Men till vardags räcker det bra för mig att vara hel och ren. Så på det sättet ÄR jag ju nån som inte bryr mig om mitt yttre, jag VILL liksom uppfattas så på jobbet, som seriös och djup, hellre än söt och sexig.
Och jag vill också ha kvar möjligheten att kunna känna mig vardagssnygg osminkad, och festkänslan jag får när jag sminkar mig.

Men i ditt fall så skulle jag säg att lagom är bäst. Du kan sminka dig när du känner för det, du måste inte göra det som "försvar" mot de som tror nåt.