barnvagnen vänt mot föräldrarna, vad bryr sig barnet om det...?

Har alltid hört att första året skall barnet i barnvagnen vara vänt mot föräldrarna för att barnet skall känna trygghet och kunna se sina föräldrar när helst de behagar, lite 50-tals familjeidyll helt enkelt.

Vad jag nu undrar är ifall då inte även barnet i fråga har skyldighet att i alla fall ibland åtminstone låtsas vara intresserad av sin förälder...

En liten oskyldig blick, ett litet leende, en enda signal om att pappa faktiskt är viktig i den lille krabatens liv... istället för alla bilar, buskar, husväggar, stenar, ja allt annat har tydligen mer prioriterat i mitt barns unga liv!
Borde han inte inse att han faktiskt har HELA SITT LIV åt att ägna sig åt asfalt, gatsten och grus men att hans pappa kanske ändå inte kommer att finnas där hela tiden.

Söta barn, bara en litet råd, tag vara på din pappa medan han finns kvar?

(ja, ja, jag vet att jag kommer bli en förfärligt tjatig och påträngande farfar? för det är mitt nästa livsmål, att bli farfar!)