barnvagnen vänt mot föräldrarna, vad bryr sig barnet om det...?

En intressant aspekt med Ulfinos reflektion är att den lilla empiriska forskning som jag har gjort på ämnet (okej...baserar sig enbart på mina egna upplevelser med min son så hur pass vetenskapligt det är går väl att ifrågasätta) är att ALLA, och jag menar ALLA andra männsiskor förutom Mamma och Pappa är högintressanta och skall ha ALL uppmärksamhet riktad mot huvudpersonen. Om så inte är fallet så skall alla möjliga medel användas för att lyckas med detta (vinkningar, högljudda skratt och skrik) när väl kontakt med önskat offer är upprättad så inleds en rad flirtningsövningar för att bibehålla offrets uppmärksamhet.

Jag tror att det är detta behov att vara centrumgestalt som gör att Mamma och Pappa inte är intressanta. Att vara centrumgestalt i deras liv är redan åstadkommet - därmed går livet ut på att hela tiden söka nya offer. Frågan är om man skall hjälpa den lille telningen i hans strävan att erövra världen och vända på vagnen eller om man skall tro på BVC:s råd om behovet av närhet och trygghet.

För omvärldens bästa så får han för närvarande vara vänd mot sina föräldrar...det gör iallafall att ca 50% av marodörens synfält är upptaget och att han därmed har en begränsad chans att betvinga resten av befolkningen...för Mamma och Pappa är ju redan hopplöst förälskade i denna charmanta individ...

Stod av någon anledning på andra sidan av en stor fruktdisk i matvaruaffären mittemot min hustru och min son häromdagen. Disken var så pass hög att jag bara såg hustruns överdel och inte vagnen...efter att ha iakttagit henne under ca 30 sekunder så insåg jag att om jag hade sett detsamma med någon annan och inte varit medveten om att det funnits ett barn med i bilden så hade jag nog ganska snabbt ringt 112 och kallat in "de snälla männen med de vita rockarna och den kramgoa tröjan"

Det är bara att inse att barn är fantastiska och manipulativa så till den grad att de gör föräldrarna till lallande idioter...fast samtidigt...att få barn gör att samhället (i mina ögon) ger en frisedel till att bete sig hur fånigt man vill...så länge det handlar om att roa eller förnöja den alldeles seciella lilla varelse man har fått till skänks...