sa ni något kul eller gjorde ni någon "tabbe" under förlossningen??

skrattar gott åt alla här..

min sambo kan inte äta pölsa längre sen snittet han kollade upp i operationslampan när fostervattnet forsade ut såg ut som pölsa sa han. När snittet var klar och han fick åka upp på bb-avdelningen med sonen fick han sin middag Pölsa haha
än idag klarar han inte av pölsan.
Men han har lärt sig att inte titta upp på lampan...

Jag var helkonstigt när jag skulle föda vår dotter. Fick värkar mitt inatten o kl 5 så beslöt jag o maken att det var bäst att åka in. Eftersom jag hade 5-6 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum så skulle jag ju absolut inte föda barn! Nejdå, "de skickar hem mej direkt endå!" Till saken hör att vi hade en son på 1,5 år som sov så sött, så jag sa att jag åker med bil själv. (Tänk dej att köra bil med värkar..hur farligt är inte det för medtrafikanterna,vi tänkte nog inte riktigt klart någon av oss!)
Jag startade bilen, inväntade nästa värk..körde 500 meter, saktade in då nästa värk kom, körde 500 meter till osv..Tur att vi hade endast 2 km till sjukhus o att jag inte mötte en endaste bil. Sen när jag kommer in till akuten så säger jag lite ursäktande "jag ska bara in o visa mej, jag har lite sammandragningar men jag har 6 veckor kvar.."
Sköterskorna tog det genast på allvar o sa att de kan hämta en rullstol åt mej. "Nej, sa jag , jag kan nog gå hur bra som helst" sen tog jag två steg o fick sätta mej dubbelvikt på golvet..

fortsättning följer..
De satte genast ventuline-dropp för att stoppa förlossningen, men det fungerade inte så bra. De flyttade mej med ambulans till ett lite större sjukhus o vi körde då förbi vårt husbygge, och jag tänkte på fullaste allvar att ambuansen skulle kunna köra in till bygget så att jag fick se vad som hade ändrats där sen sist. (hallå!! Du ska föda barn )Vågade dock bara fråga det på skoj av dem, så det blev ingen byggtitt)
På eftermiddagen beslöt läkarn att barnet får födas och att de tar bort droppet. Jag var riktigt darrig efter ventulindroppet o sen när jag skulle fylla in namnförslag (ifall det skulle bli nöddop)så kom jag inte på ett enda flicknamn! Kom bara på vad jag själv heter men det kunde jag inte skriva. Det stod helt still i huvudet..skulle ha skrivit min mammas namn men jag kom inte på vad hon hette ..så jag lämnade det tomt!
Slutet gott allting gott, en liten Elin föddes med en krystvärk i vecka 34(-35)
Så..inte är det bara av lustgasen man blir konstig! Iallafall inte jag

Gud vad tråkig jag måste ha varit på förlossningen märker jag nu när jag läser alla roliga berättelser. Jag sa inte ett pip, varken skrek, klaga, skämta INGENTING. Först när huvudet kom ut och jag väntade på att trycka ut resten fick jag ur mig "det gör kanske lite ont ändå"...

Men nästa gång (om det blir någon mer gång) vill jag också vara rolig som er :D

Men att vara så lugn är ju även det en bedrift! Måste se rätt kul ut när du ligger och krystar helt knäpptyst och lite försynt säger "det gör kanske lite ont ändå". I min fantasi ser det jättekomiskt ut faktiskt!

ZandraJ

:) hi hi ja det vet ju inte jag som inte såg mig själv. Men jag var säkerrligen sprutröd i ansiktet och såg kanske lite knasig ut :)

Yvonne81 - det tyckte jag var jättekul! Att ligga där helt tyst och sen bara säga att det nog gör lite ont ändå. Det är humor!

Tror inte det är i denna tråd jag delat med mig av det som hände mig så nu gör jag det:

Det var ju visserligen inte jag som sa det men precis efter att man tagit ut min son via ett snitt så säger överläkaren : Ja ha, det här gick ju bättre än förra gången!

Jag är glad att jag inte var hon som snittades precis innan mig....

Sen när de sydd eihop mig säger sköterskan:
Du ska vara glad att du fick mig - jag är bra på att sy!

Hmmmm.... kanske inte jätte kul när det hände men nu tycker jag det är lite kul iallafall!

Min man , som var ett underbart stöd, sa lite försiktigt att "nån gång när det passade behövde han gå på toa, men bara när det passade mig.

-"Gå NU då!" flämtade jag.
-"Nej, nej, jag kan vänta lite" sa han (och såg plågad ut)
-"Gååå för fan, säger jag!", skrek jag...
Han var tillbaka på fem röda

KOm på en till:
sa till min sambo och BM i värkpausen att "Det gör inte så ont som jag låter, jag skriker bara för att det hjälper, var inte oroliga!"