sa ni något kul eller gjorde ni någon "tabbe" under förlossningen??

Gulegumman

*ASG* Hubert

gulegumman:

hahahahahahaha!!!!!!!!!

haha!

När min pojkvn skulle hålla Elliot för första gången var han så chockad, han tog honom o sa :

- Hej, jag heter.... o jag är din pappa..!

Det lät så gulligt, efter det satt han bara tyst hur länge som helst!

komzi

De var samma sak med min man... Sååå sött

Gulemamman : uj...du fick mig att vilja ta lavemang till förlossningen hehe :D

pusselbiten: haha, det lät jättegulligt!

Min sambo var mer nervös än mig, när jag tidigt på dagen sa att jag tyckte jag hade LITE ont tyckte han att vi skulle åka in. Sen fortsatte han dagen framför datorn, i en helt egen värld.
väl på förlossningen svimmade han o spydde. Stackarn;)

En liten anekdot från första förlossningen:
Hela förlossningen gick fort, fortare än personalen trodde. Vid ett tillfälle gick både usk och BM ur rummet varvid jag säger till min man att ringa på dom för "jag ska inte vara ensam om det här". Min man svarar då "men jag är ju här". Mitt självklara svar var "Du duger inte!". Han sa inte så mycket mer under den förlossningen. När usk kom in i rummet utbrast hon "jag ser ju huvudet". Då fattade äntligen personalen att det gick undan och höll sig kvar i rummet.

Haha... när jag äntligen fick ryggmärgsbedövningen (för sent. Öppen 8 cm på ca 18 timmar) jämförde jag känslan med en riktig fylla.
När sen Nanna tittat ut sa jag:
"Men ena benet sitter fast kvar i mig!"
"Nej då, det är navelsträngen, älskling..."

Inte lika kul kanske, men lite kul..

Det hände väl inget direkt skojigt på vår förlossning, men man beter sig sannerligen lite underligt när man ska föda barn. Här är några saker vi var med om:

När jag gick på toaletten för att kissa innan det var tid att krysta så blev toalettsitsen nergeggad... och jag stod med intensiva värkar och började torka rent. När undersköterskan upptäckte vad jag sysslade med sade hon "men snälla du, det där tar vi hand om!" Men det tyckte jag kändes genant så jag insisterade på att göra rent efter mig. "Inte ska ni behöva göra det" tyckte jag. Men undersköterskan tog tag i mig och ledde mig tillbaka till sängen.

Jag blev ordentligt sur på barnläkaren också som kom in när bebisens hjärtljud var dåliga. (Det var ju en karl). Han strök mig på armen och frågade snällt hur jag mådde; han såg ju att jag hade det tufft med värkarna. "BRA!" fräste jag "förutom att jag står här spritt språngande NAKEN". Han såg lite häpen ut och retirerade till ett hörn i rummet.

En kvinnlig läkare (jättesnäll för övrigt) kom fyra gånger och ville ta tester på bebisen för att se hur den mådde och den undersökningen gjorde ONT. Fjärde gången när hon kom in i rummet så hälsade jag på henne och försökte se vänlig ut, men när jag till slut lyckades fokusera blicken och förstå vem det var så suckade jag och sa: "Åh NEJ, är det DU igen??" Varpå alla skrattade, inklusive hon, och hon bad till och med om ursäkt för att hon plågade mig.

Jag låg och väntade på att värkarna skulle ändra karaktär, för det hade jag hört att de skulle göra när det var dags att krysta, men jag noterade ingen förändring. Så när bm började plocka med ett bord och de öppnade min skjorta så fattade jag noll. Vad sysslade de med? "Nu är det dags att börja krysta" sade bm lugnt. "Vad snackar tanten om?" tänkte jag och frågade: "VADÅ? Ska jag FÖDA nu eller??" Vad trodde jag att jag var där för att göra liksom?

När bm sen peppade mig genom att säga "nu kommer bebisen vid nästa värk" så uppfattade jag inte det där med "nästa värk" utan trodde att hon menade att bebisen skulle komma nån gång inom det närmsta dygnet. Och jag kände inte heller när bebisen slank ut, så när jag fick en blodig, blyertsgrå varelse på magen så blir jag vettskrämd. "Aaaaaaah" utropar jag och backar bakåt i sängen. Sen fattar jag att det där är ju min bebis så jag säger "hej".

Inget direkt jätteskojigt kanske, men i slutet av förlossningen när jag var riktigt trött och hungrig, pratade jag bara om hur jag längtade efter te och macka. Till sist frågade barnmorskan om jag inte också längtade lite efter vår bebis... ;o)