IVF

Hej killar.
Kul att se män på FL också.
På min arbetsplats är det bara min fd chef (också man) som vet om att vi har gjort IVF (2 misslyckade försök).
När kollegor frågar om vi har barn eller hur många barn vi har så svarar man ungefär "inga än" och försöker se likgiltig ut. Men inombords skriker jag "Jag vill också vara pappa!".

På orten vi bor finns en IRIS förening för barnlösa. Men där känner man sig inte så välkommen som kille, mest tjejer som träffas. Deras män verkar inte engagera sig i föreningslivet direkt.
Synd tycker jag. Jag saknar verkligen att kunna prata ut med killar i samma situation. Jag antar att ni alla vet vad jag menar.
Vi män ska ju vara så starka å tuffa, stötta kvinnan när hon pendlar mellan pms, klimakterium och missfall. Inte må dåligt. Inte ha ont i magen. Inte gråta...

Japp. Samma här. Tummarna blåa för er

Vi har två i frysen men orkar inte göra nåt åt dom just nu. Känns som vi bara vill "läka" inombords minst ett halvår iaf.
Vi har även pratat om adoption men vi båda vill göra ett par försök till innan vi tar det steget, det är ganska stort steg det med!