Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn

Hej Alla!
Oj vad kul att tråden lever! Har, som ni har märkt, inte varit inne på ett tag men blir jätteglad att ni har hittat hit!

Finns det några Kwon här då? Det hette jag som liten och till mig sa de att det betydde blomma. Någon som vet att det stämmer eller sa det bara det till mig för att göra mig glad?!

Jag har varit tillbaka 2 ggr och det var både roligt och omvälvande! Finns egentligen hur mycket som helst att skriva om det men min lille son vill annat just nu!

Ha det så bra så länge så hörs vi!
Kram TS

Har tyvärr inte haft möjighet att följa "min egen" tråd men det är såå kul att se att den fortfarande lever!

Ni tar upp precis alla de frågorna som jag verkligen ville vara med och ventilera, typ det här med skostorlek och Mongol-fläcken och ja - you name it!

Måste bara berätta en sak om Mongol-fläcken; Min äldste son hade en liten fläck precis i korsryggen när han föddes. Satt kvar i ungfär 6 mån. Mellersta sonen fick ingen alls men då fick yngste sonen förmodligen både mellansonens och sin egen fläck. Min bebis fläck täcker hela ena skinkan och har även som två utmärkande punkter, en manstumme stor vardera.

Det olustiga i det hela var att svärmor trodde att jag hade daskat/nupit till honom typ någon natt när jag inte hade orkat med hans skrik - och sedan har hon gått i en månads tid och funderat på det där utan att våga fråga mig!! Ledsamt men vilken lättnad, både för henne och mig när vi fick reda ut det hela!

Idag har jag ett intyg från BVC med mig i handväskan vart jag än går att det är en Mongol-fläck pojken har! Man vet aldrig vad som kan hända...

F I N E och jolo: Jag har också en "riktig" bror, d v s en bror som är bio-barn till mina föräldrar. Anledningen till att jag skriver "riktig" är att jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan om jag har några syskon som är mina föräldrars "riktiga" barn... Och vad gör det mig till då? O-Riktig?!

Han är åldersmässigt 3 år yngre än mig men jag brukar säga att vi "föddes" samtidigt. Jag kom till Sverige oktober -70 och han är född i mars -71. Även här kommer "vänliga" människor in och förklarar för mig att det var väl "tur att mina föräldrar fick mig så att de fick ett e g e t barn också. För då släppte det väl och de blev med barn - vilken tur!!!" Kanske inget illa menat men det är något jobbigt att fortfarande få höra det och då är jag ändå 30++ (haha!).

Mina (våra) föräldrar har dock aldrig gjort någon skillnad på oss och vi har verkligen glidit fram här i livet på varsin räkmacka!!

Fördelen med att ha ett bio-syskon, för mig, är vetskapen om att mina föräldrar fick det "bästa" av 2 världar (missförstå mig rätt!) men nackdelen är väl att jag aldrig har fått vara "lik" någon medan min bror är lik både morfar och farfar och far och...(fast just de liknelserna kanske jag lika gärna kan vara utan). Nej, men ni förstår vad jag menar?? En annan nackdel har väl också varit att jag inte haft någon att "jämföra" mig med. Är uppvuxen i en liten-liten-liten stad = inte många adoptivbarn överhuvudtaget, medan jag har sett de som har adoptivsyskon iaf har varandra att känna igen sig i. Något som jag har missförstått eller? Hur upplevern ni som har bio-syskon vs adopterade syskon?

Ja, suck och ve! Dessa obefintliga ögonfransar!!! ALLA väninnor har lååånga ögonfransar som de alltid "klipper" med och verkligen talar om att det är såå besvärligt när de faller ner och in i ögonen och det är sååå jobbigt... De skulle bara veta vad jobbigt det är att INTE ha några fransar som faller ner i ögat!!!

För att inte prata om dessa skor (vet att ni redan avhandlat det en gång men måste få ventilera lite jag också!). Spelar ingen roll om det är finskor eller gummistövlar så finns det aldrig några som passar!!!

Har 33/34 och hur många fina vuxen-dam-skor finns det i den storleken (om man inte bor i någon storstad som har special-specialaffärer)?? Näe, det är kardborreband och det är Pippi och det är blommor och det är plattare-än-plattast sula och jag vet inte allt. Försöker handla när jag är utomlands men oftast så tillåter ju inte kassan det heller (alla pengar har ju gått åt till resan!). Och så är jag ju inte van heller att äkta skor kostar typ 500:- och uppåt, mina "barnpriser" ligger ju runt 200:-!

Nya ämnen:

Huvudhåret:
Någon som känner igen kommentaren; "nämen ditt hår är ju som tagel! Hästtagel!!!" Roligt att höra?! Nä!

Dialekt:
"Nämen vilken bra svenska du pratar. Vad lustigt, du pratar ju till och med dialekt!" No comments!

Längd:
I vårt badrum finns det en barnpall och den är i n t e till min man eller våra barn! Mannen är 191 cm, äldsta barnet 191 cm, mellanbarnet 170 cm och bebisen 65 cm! Gissa vem som använder pallen för att nå översta hyllan i badrumsskåpet och för att överhuvudtaget kunna se något i spegeln när jag borstar tänderna?!

Ha en bra kväll alla goa "adoptivbarn"!

Oji; korean som jag är - vad betyder "annyong"??

Måste bara berätta att idag fick jag "beröm" igen för att jag pratade så bra svenska!!! Gubben frågade hur länge jag hade bott i Sverige. Svarade: "36 år" och gubben började stamma att "jaa, då förstår jag att du pratar så bra svenska..." Blev så full i skratt eftersom jag har nämnt det tidigare här i tråden och många av er i n t e har råkat ut för det - så får JAG höra det IGEN! Undrar om det är mig de har valt ut att berömma för min goda svenska?!

Nu har vi varit och tagit dopfoto på vår bebis och hela familjen (hade dopet i lördags). Det var svettigt värre men vi får hoppas att det blev bra! Det bör det bli för det priset... Får se resultatet om 2 veckor!

Lillvicky; Grattis till bebisen! Undrar bara, var sitter mongolfläcken på din Jonathan?

Eunyoung: Grattis till din bebis också!

Destined Star: Grattis till vinsten!

Åhh vilken underbar lista vi har fått ihop!!!

Tänk om vi hade möjlighet att träffas allihopa med våra små och bara äta "varandras" mat, jämföra barn, se och beundra och prata, prata, prata...

Någon firma som är villig att anordna detta åt oss?! )

Givetvis är jag också med om det blir träff i Stockholm, fast jag har 30 MIL!!

EV. träff i Stockholm:
F.I.N.E. - Jenny och Naomi
CuteD - Daniela och Iah
CS68 = Christin och Jacob

Myrna: Jag har inte läst hela bakgrunden till ditt sökande av din bio-mamma men jag kan säga att jag verkligen förstår dig och dina känslor.

Fast du (någon) säger att man inte kan sörja något man inte haft men det kan du/man visst! Jag finner det på ett sätt att man blir övergiven igen så att säga. Först lämnar de bort en och sedan förnekar de en - det är ju dubbel besvikelse så att säga.

I mitt fall var det "tvärtom" - SWS sa att de hade en pappa som tyckte att jag var hans dotter. Min bio-mamma var död enligt dem men han ville gärna ha kontakt med mig för han hade sett mitt namn från något barnhem. Men, för det första så fick jag mitt namn när jag kom till barnhemmet eftersom jag var ett hittebarn, så det namnet kunde ju omöjligt stämma överens med att jag var hans riktiga dotter och för det andra så lämnade han ett födelsedatum på mig som var minst ett år äldre än vad jag var uppskattad till att vara. Nu vet jag att koreanerna räknar födelseår på ett annat sätt än vi svenskar men just i den turbulensen som blev känslomässigt tung att SWS överhuvudtaget kontaktade mig så slog jag ifrån med med full kraft att han var min pappa.

Jag blev mest besviken över att det var en pappa som sökte mig och inte min mamma. Så, någon fortsättning blev det inte. Sörjer nog mest att jag inte ens fick chansen att se om jag var lik min bio-mamma eller inte...

Några frågor på om varför hon adopterade bort mig har liksom aldrig funnits. Skälet i sig måste ju ha varit oerhört starkt.

Men, jag älskar, älskar, älskar henne för att hon gav mig chansen till ett, vad hon hoppades, var ett bättre liv än vad hon kunde erbjuda!

Myrna: vet du anledningen till varför du blev bortadopterad? Otäckt eller? Hur gammal var du när du blev bortadopterad? Jag var ca 1 år när de hittade mig och bortadopterad när jag var 2 år, bodde således hos fosterfamilj 1 år. Har inga som helst minnen därifrån men känslan av övergivenhet har tyvärr alltid följt mig!

Blev lämnad på en kyrktrappa. Ville inte undersöka om han som påstod sig vara min bio-pappa verkligen var det, dels på grund av hans första "felaktiga" uppgifter, dels för att jag egentligen faktiskt bara hade velat få kontakt med min bio-mamma och enligt bio-pappan var hon ju död så jag tyckte inte det var mycket att fundera över. För övrigt var/är helt omöjligt att söka något överhuvudtaget eftersom jag inte hade några uppgifter alls med mig när de hittade mig.

Blev konstigt formulerat men jag hoppas ni förstår innebörden av det hela.

Till alla nya; välkomna! Kul att tråden lever!!!

Kram